Update
Nu är din tid inne, fritösjävlar!
Haha.
Nu har jag jobbat 4 dagar i streck,
5 om man räknar bort söndagen då lottas har stängt.
Det är ändå skönt att jobba ibland,
får man tänka på nått annat,
tjäna lite peninga och skratta typ hela tiden.
Det enda som kan vara jobbigt är när det blir sådär sjukt jävla mkt;
disk inne, disk ute och mat i luckan
då vill man helst inte vara där.
Men alla de här dagar,
förutom i måndags,
så kom det vågar med disk rätt ofta
och självklart samtidigt som maten ska ut,
samtidigt som vågen innan har ätit klart, så man måste ut och plocka..
Och sedan vips kl 8-halv9
som dör det av.
Jätteskönt att få sluta iaf max en halvtimme efter den egentliga tiden.
Eller a, i tisdags jobbade jag till halv 11 ungefär.
Igår ringde jag och nästan skällde ut com hem..
Igen.
Fan vad jag hatar dem,
finns inget värre.
Men nu fixade jag det och jag ska inte behöva oroa mig mer.
(Om de jävlarna inte får för sig att dra mer än 99:-/mån,
då kommer jag söka upp deras hemställe och slakta dem
med olika slags metoder)
Men iaf.
Efter lördag så kommer mitt liv att leka
och jag ska börja ta tag i saker.
Typ
JULPYNTA!
Fy fan.
Jag har börjat lyssna på julmusik
JAG ÄLSKAR JULEN
det är utan tvivel den bästa högtiden,
just för att den är så otroligt mysig.
Och för att den drygar ut,
jag menar,
folk har ju julkänslor redan nu
och på söndag är det första advent ♥
Men..
Det regnar.
Jag har svårt att få några riktiga julkänslor i kroppn när det inte är nå snö ute.
Såhär vill jag ha det.
Som det var förut,
inte som det är nu.
Jävla slask..
Aja,
nu ska jag återgå till nått annat roligt.
Godnatt
Älgjakt
Shit,
det blir ju så otroligt mörkt ute these days!
Och jag ska köra till och från Vindeln ikväll.
Johan och hans vänner
(Johans vänner! :] gammal historia)
höll på att krocka med en älg för några dagar sedan de skulle fara hem från träningen.
Han som körde, körde inte ens full fart,
utan körde kanske 85 på 90-väg.
Hade han kört lite fortare hade dom klippt älgen!
Och jag brukar bränna på lite extra,
eftersom jag tycker att jag kan den där vägen utan och innan.
Men tänk då om jag har våran lilla bil eventuellt,
och skulle köra i min normala hastighet,
och älg skulle ha dykt upp.
Tror du jag skulle ha varit lite mos?
Det pirrar i magen...
Men int ä an då nå tusn-taggare iaf.
Tusn-taggarn som je se smart,
att han göm se ve granar å kvistar som kamoflage.
Såg n en-buske kom te å löpandes över åkern min
å i de ögonblicke försto ja att je va tusn-taggarn.
det blir ju så otroligt mörkt ute these days!
Och jag ska köra till och från Vindeln ikväll.
Johan och hans vänner
(Johans vänner! :] gammal historia)
höll på att krocka med en älg för några dagar sedan de skulle fara hem från träningen.
Han som körde, körde inte ens full fart,
utan körde kanske 85 på 90-väg.
Hade han kört lite fortare hade dom klippt älgen!
Och jag brukar bränna på lite extra,
eftersom jag tycker att jag kan den där vägen utan och innan.
Men tänk då om jag har våran lilla bil eventuellt,
och skulle köra i min normala hastighet,
och älg skulle ha dykt upp.
Tror du jag skulle ha varit lite mos?
Det pirrar i magen...
Men int ä an då nå tusn-taggare iaf.
Tusn-taggarn som je se smart,
att han göm se ve granar å kvistar som kamoflage.
Såg n en-buske kom te å löpandes över åkern min
å i de ögonblicke försto ja att je va tusn-taggarn.
Oh you laddergoat, you so random!
http://www.youtube.com/watch?v=ggB33d0BLcY
Hahah killen ger sig bara inte!
Fruktansvärt roligt
Hahah killen ger sig bara inte!
Fruktansvärt roligt
Grattis!
Alla finaste gratulationskramar och pussar till min fina Johan!
Jag älskar dig så mkt.
Massa kärlek till honom från mig.
♥
Världen är liten ibland
Fick reda på något totalt otippat igår!
Jag och några i min jök-grupp
(jag veet, höhö)
satt och pratade om olika grejer
då vi kom in på att en tjej i gruppen hade släkt i Hällnäs.
Eftersom jag också har det,
tänkte jag att jag kanske vet vilka det är.
Hon sa några namn och de var lite äldre än mig, så jag kände inte igen namnen.
Hon frågade mig om jag visste vem Matilda Fredriksson är
och då sa jag ju att det är min kusins väldigt bra kompis,
Frida Sölander heter hon.
Men, Frida Sjölander?!
Det är ju min kusin!
utbrast hon.
Och jag blev helt chockad!
Så Anna är tydligen min kusinkusin :P
Ändå av typ 35 pers som går i hela juridiska översiktskursen,
så är det 8 grupper.
Och i just min grupp hamnar en kusin till min kusin!
Det var rätt kul!
I övrigt gick seminariet inte riktigt som jag ville.
Jag var med på de 2 första frågorna,
men just innan 3dje så tappade jag bort mig lite och fipplade med annat.
Och självklart ställer läraren frågan till mig och jag har ingen aning om vad jag ska svara på.
Lite hemskt, men spela roll.
Vindeln förlorade igår..
Nu kanske jag inte ska berätta med hur mkt,
men det var inte en överdrivet spännande match så att säga.
Jo, i första spelade de väl helt okej.
Då stog det 1-0 till Teg tills det var typ 30 sekunder kvar,
då gjorde de 2-0.
Mest otur tyckte jag.
Men i andra vet jag inte riktigt vad som hände...
Men aja.
Kvällen slutade med fredagsmys hos Johan,
så det var en myspys kväll ändå :)
Jag och några i min jök-grupp
(jag veet, höhö)
satt och pratade om olika grejer
då vi kom in på att en tjej i gruppen hade släkt i Hällnäs.
Eftersom jag också har det,
tänkte jag att jag kanske vet vilka det är.
Hon sa några namn och de var lite äldre än mig, så jag kände inte igen namnen.
Hon frågade mig om jag visste vem Matilda Fredriksson är
och då sa jag ju att det är min kusins väldigt bra kompis,
Frida Sölander heter hon.
Men, Frida Sjölander?!
Det är ju min kusin!
utbrast hon.
Och jag blev helt chockad!
Så Anna är tydligen min kusinkusin :P
Ändå av typ 35 pers som går i hela juridiska översiktskursen,
så är det 8 grupper.
Och i just min grupp hamnar en kusin till min kusin!
Det var rätt kul!
I övrigt gick seminariet inte riktigt som jag ville.
Jag var med på de 2 första frågorna,
men just innan 3dje så tappade jag bort mig lite och fipplade med annat.
Och självklart ställer läraren frågan till mig och jag har ingen aning om vad jag ska svara på.
Lite hemskt, men spela roll.
Vindeln förlorade igår..
Nu kanske jag inte ska berätta med hur mkt,
men det var inte en överdrivet spännande match så att säga.
Jo, i första spelade de väl helt okej.
Då stog det 1-0 till Teg tills det var typ 30 sekunder kvar,
då gjorde de 2-0.
Mest otur tyckte jag.
Men i andra vet jag inte riktigt vad som hände...
Men aja.
Kvällen slutade med fredagsmys hos Johan,
så det var en myspys kväll ändå :)
Nattprat
FAAAAN
vad jag hatar när man så gärna vill göra nånting,
men man får inte.
Men,
det gör ju att när man äntligen får det,
blir det extra allt eftersom man gått och väntat på det.
Så håll ut.
Men DU, gör knappast saken lättare.
Shit vad jag hatar att vänta!
Det var ingen dröm.
Det var på riktigt.
Det hände en gång
och ja, det var en jävla mardröm då,
men det var på riktigt
och jag bara återupplevde det i drömmen.
Men jag ångrar inte att det skedde nu i efterhand.
Det blev bra
♥
vad jag hatar när man så gärna vill göra nånting,
men man får inte.
Men,
det gör ju att när man äntligen får det,
blir det extra allt eftersom man gått och väntat på det.
Så håll ut.
Men DU, gör knappast saken lättare.
Shit vad jag hatar att vänta!
Det var ingen dröm.
Det var på riktigt.
Det hände en gång
och ja, det var en jävla mardröm då,
men det var på riktigt
och jag bara återupplevde det i drömmen.
Men jag ångrar inte att det skedde nu i efterhand.
Det blev bra
♥
Trafikdårar
Shit vad dårar det finns.
Och då menar jag såklart överallt, men mest i trafiken.
Är det någonstans jag kan skrika utan att ens tänka på det, så är det i bilen.
Nu när jag oftast cyklar har jag märkt att det finns idioter som cyklar också.
Ett litet misstag som bilist kan kosta dig och andra livet.
Men det kan en cyklist också.
Bara man är tillräckligt dum, så går det nog.
En jävligt märklig sak slog mig när jag kom och cyklade och stannade vid ett övergångsställe.
Medans jag satt på cykeln passerade kanske 2 bilar.
Då hoppade jag av.
Men inte blev det bättre för det.
3-4 bilar körde bara förbi, fast jag hoppat av och stod brevid cykeln min.
Men det som gjorde mig mest förbannad var att alla de bilister tittade på mig.
De såg mig, rakt in i ögonen.
Och ändå så brydde de sig inte om att stanna.
Jag hade lust att ta fram bysse.
Jag som cyklist kanske hade bråttom också.
Och jag lovar att det är 1000 ggr skönare att sitta i en uppvärmd bil och vänta än att stå ute i jävla kyla med en rostig gammal cykel och vänta.
En dag förra veckan tog jag bilen till skolan och eftersom jag har bara haft mitt körkort 1 1/2 år, så kör jag enligt hastighetsskyltarna oftast, för jag vill ju helst inte bli av med skiten.
Så när jag kommer ut på e4:an från teg hinner man nästan inte gasa upp till 70, för ganska snart blir det 50.
Så jag kör 50 efter 50-skylten.
Och bakom mig kommer en dåre som kört garanterat över 100 på e4:an och inte har lust att sakta in till 50.
Så han kör såklart om.
Sen när jag kommer till rödljusen och likförbannat står bilen precis framför mig.
Jag menar.. Vad hade han för fördelar med att gasa och köra om mig?
Han hamnade ändå bara just framför.
Det här var kanske ett dåligt exempel, men det finns fler som jag inte orkar ta upp nu.
I varje fall så tycker jag verkligen att tanken om att man ska få köra upp någongång till efter första gången är jävligt bra, med tanke på hur folk kör.
Speciellt är det de som lite äldre som har mkt erfarenhet, men också glömt många regler, som är de största dårarna.
Och de tror att de kan göra ungefär vad de vill inom trafiken.
Det är så jävla egoistiskt som det bara kan bli.
Som en liten sak som att inte blinka i rondeller t.ex.
Kommer man där och vet att man ska rakt fram, men stannar upp eftersom det kommer en bil från vänster.
Och eftersom bilisten inte blinkar, antar man ju att han ska rakt fram han också, och därför stannar.
Men nej, han svängde av.
Och där har jag stannat helt i jävla onödan.
Jag tänker främst på miljön.
Det kanske inte bara är jag som måste stanna,
utan det är flera bilar bakom som också har stannat, precis som jag, helt i jävla onödan..
Så då står där 4 brummande bilar, skitar ner hela världen,
bara för att idioten från vänster inte orkade blinka.
Näe,
nå finns det mognare sätt att hantera trafiken.
Inte för att jag ska säga hur folk bör göra.
Men nog kan man väl fan tänka på andra?
En bra trafikant har en nacke, 2 händer och 2 ögon.
För de som inte ens kan vrida på nacken för att titta innan de byter körfält, eller lyfta upp vänster hand för att blinka, eller titta med sina 2 ögon, de ska fan inte köra bil.
Godnatt.
Och då menar jag såklart överallt, men mest i trafiken.
Är det någonstans jag kan skrika utan att ens tänka på det, så är det i bilen.
Nu när jag oftast cyklar har jag märkt att det finns idioter som cyklar också.
Ett litet misstag som bilist kan kosta dig och andra livet.
Men det kan en cyklist också.
Bara man är tillräckligt dum, så går det nog.
En jävligt märklig sak slog mig när jag kom och cyklade och stannade vid ett övergångsställe.
Medans jag satt på cykeln passerade kanske 2 bilar.
Då hoppade jag av.
Men inte blev det bättre för det.
3-4 bilar körde bara förbi, fast jag hoppat av och stod brevid cykeln min.
Men det som gjorde mig mest förbannad var att alla de bilister tittade på mig.
De såg mig, rakt in i ögonen.
Och ändå så brydde de sig inte om att stanna.
Jag hade lust att ta fram bysse.
Jag som cyklist kanske hade bråttom också.
Och jag lovar att det är 1000 ggr skönare att sitta i en uppvärmd bil och vänta än att stå ute i jävla kyla med en rostig gammal cykel och vänta.
En dag förra veckan tog jag bilen till skolan och eftersom jag har bara haft mitt körkort 1 1/2 år, så kör jag enligt hastighetsskyltarna oftast, för jag vill ju helst inte bli av med skiten.
Så när jag kommer ut på e4:an från teg hinner man nästan inte gasa upp till 70, för ganska snart blir det 50.
Så jag kör 50 efter 50-skylten.
Och bakom mig kommer en dåre som kört garanterat över 100 på e4:an och inte har lust att sakta in till 50.
Så han kör såklart om.
Sen när jag kommer till rödljusen och likförbannat står bilen precis framför mig.
Jag menar.. Vad hade han för fördelar med att gasa och köra om mig?
Han hamnade ändå bara just framför.
Det här var kanske ett dåligt exempel, men det finns fler som jag inte orkar ta upp nu.
I varje fall så tycker jag verkligen att tanken om att man ska få köra upp någongång till efter första gången är jävligt bra, med tanke på hur folk kör.
Speciellt är det de som lite äldre som har mkt erfarenhet, men också glömt många regler, som är de största dårarna.
Och de tror att de kan göra ungefär vad de vill inom trafiken.
Det är så jävla egoistiskt som det bara kan bli.
Som en liten sak som att inte blinka i rondeller t.ex.
Kommer man där och vet att man ska rakt fram, men stannar upp eftersom det kommer en bil från vänster.
Och eftersom bilisten inte blinkar, antar man ju att han ska rakt fram han också, och därför stannar.
Men nej, han svängde av.
Och där har jag stannat helt i jävla onödan.
Jag tänker främst på miljön.
Det kanske inte bara är jag som måste stanna,
utan det är flera bilar bakom som också har stannat, precis som jag, helt i jävla onödan..
Så då står där 4 brummande bilar, skitar ner hela världen,
bara för att idioten från vänster inte orkade blinka.
Näe,
nå finns det mognare sätt att hantera trafiken.
Inte för att jag ska säga hur folk bör göra.
Men nog kan man väl fan tänka på andra?
En bra trafikant har en nacke, 2 händer och 2 ögon.
För de som inte ens kan vrida på nacken för att titta innan de byter körfält, eller lyfta upp vänster hand för att blinka, eller titta med sina 2 ögon, de ska fan inte köra bil.
Godnatt.
Efter det jobbiga kommer det roliga
NU
har jag kommit igång med livet lite kan man säga.
Inte helt, men nästan iallafall, så fort jag får flytta så kommer allt falla på plats.
Plugget är satt i start,
jobbar för fullt,
träningen är inlagt på schemat
och nu är hockeytittandet också igång.
Såg faktiskt Vännäs-Vindeln idag, fast det var bara träningsmatch, men ändå.
Johan och Stefan och några fler kända ansikten lirade för Vännäs
och Johnny och Sundis för Vindeln.
SÅÅ KONSTIGT
att se Vindeln spela, men man ska lixom heja på Vännäs!
(Inge illa menat Johnny och Sundis ;) )
men hur som helst kände jag ju såklart igen mer folk i Vindeln än Vännäs, vilket kändes så konstigt
och jag blev nästan lite snurrig i huvudet.
Men det spelar ingen roll, för sånt där är alltid kul ändå.
Jag har nu ersatt dansen med en mkt rolig träningsform kallad
Body Pump
Det är riktigt roligt och tungt, vilket gör att träningen blir satans effektiv.
Självklart kan man inte jämföra med dansen, men så länge jag tycker att det är kul, så glömmer jag bort att sörga dansen litegran!
Det enda som var negativt var att stretchingen var lite mesig
(men det är ju bara att stretcha själv efter)
och att de inte använde den riktiga THUNDERSTRUCK-låten till axlarna.
Hehe, kan inte hjälpa det.
Men that's it..
Rätt lite negativa saker och fan va glad jag blir!
Så jag kör hårt så länge jag orkar.
Har känt mig lite snuvig, men det ska nog inte vara några problem
(förutom att jag kände att jag inte orkade köra 2 pass idag, men det var nog lika bra de kanske, man vill ju inte dö)
Vi ses på Träna ;)
har jag kommit igång med livet lite kan man säga.
Inte helt, men nästan iallafall, så fort jag får flytta så kommer allt falla på plats.
Plugget är satt i start,
jobbar för fullt,
träningen är inlagt på schemat
och nu är hockeytittandet också igång.
Såg faktiskt Vännäs-Vindeln idag, fast det var bara träningsmatch, men ändå.
Johan och Stefan och några fler kända ansikten lirade för Vännäs
och Johnny och Sundis för Vindeln.
SÅÅ KONSTIGT
att se Vindeln spela, men man ska lixom heja på Vännäs!
(Inge illa menat Johnny och Sundis ;) )
men hur som helst kände jag ju såklart igen mer folk i Vindeln än Vännäs, vilket kändes så konstigt
och jag blev nästan lite snurrig i huvudet.
Men det spelar ingen roll, för sånt där är alltid kul ändå.
Jag har nu ersatt dansen med en mkt rolig träningsform kallad
Body Pump
Det är riktigt roligt och tungt, vilket gör att träningen blir satans effektiv.
Självklart kan man inte jämföra med dansen, men så länge jag tycker att det är kul, så glömmer jag bort att sörga dansen litegran!
Det enda som var negativt var att stretchingen var lite mesig
(men det är ju bara att stretcha själv efter)
och att de inte använde den riktiga THUNDERSTRUCK-låten till axlarna.
Hehe, kan inte hjälpa det.
Men that's it..
Rätt lite negativa saker och fan va glad jag blir!
Så jag kör hårt så länge jag orkar.
Har känt mig lite snuvig, men det ska nog inte vara några problem
(förutom att jag kände att jag inte orkade köra 2 pass idag, men det var nog lika bra de kanske, man vill ju inte dö)
Vi ses på Träna ;)
-10
94 var det första..
Jag minns när brorsan fick sitt första, om det var 96 kanske..
Och nu har det kommit..
Äntligen!!
för vissa.
Jaa, klart jag snackar om
(National Hockey Leage för er som inte vet)
och nu är det dags för
NHL -10
Weird att säga :S
Ja, iallafall så sitter jag här nu hos min pojkvän och hans käre broder.
Och de nördar som vanligt, men det gör mig ingenting, ibland kan de va kul å titta på faktiskt!
Men spela, det har jag ingen koll på, jag fattar inte alla knappar till alla moves,
usch vad svårt!
Och tro inte att jag inte har försökt lära mig!
Dempa är ju hockeyspelare (alltid varit, kommer väl alltid å vara enligt mig),
så när vi va små spelade han ju NHL järnet och jag ville ibland prova.
Hehe..
Det gick mindre bra!
Kanske har hockeyspelare det i blodet redan när de börjar spela..
A, vem vet.
Nått skumt är det!
Och på tal om hockey, lirade Löven mot Saik i onsdags..
Kul att lagen äntligen får mötas, det blir en sådan otrolig stämning på läktaren och det är riktigt kul!
De möts aldrig nu eftersom (för de ovetande) Löven är nere i allsvenskan, medan Skellefteå gick upp i elitserien för några år sen (Allsvenskan är divisionen under elitserien, som är den högsta i svensk hockey.. för de ovetande). Vilket betyder att derbyt är efterlängtat.
Iaf av Green Devils och Löven-desjälv.
Men det otroliga nog..
Gissa vilka som vinner? Och äger typ den största delen av matchen?
Jo, Löven.
Efter bara någon minut gör Löven 1-0 och garanterat alla mer eller mindre får en chock av målet.
Jag har fått för mig att Skellefteå är bra på att ta igen i slutet, men det blev inget av, så matchen slutade
4-2
till Löven..
Det var inte så roligt, hade väntat mig betydligt mer av Skellefteå.
Men aja, roligt att Löven vann ändå :)
Nej, nu ska jag få se en riktigt rolig bild!
Och Johan ska detta lite roit ;)
Höst, höst, höst
Vet att jag redan skrivit ett liknande inlägg om hur jag längtar till hösten och allt vad det nu är.
Men måste upprepa mig!
I måndags var jag och tittade på en lägenhet här på Teg och det ska bli så spännande att se hur det blir!
Det bästa med den här lägenheten är att den är renoverad för kanske ett år sedan, så den är otroligt fräsch! Så även om den kanske kostar lite mer, så betalar jag hellre någon 100-lapp mer för att bo sådär fräscht, än någon mindre trivsam lägenhet för billigare. Iaf känns det så NU, sen kan man ju ändra sig.
Den ligger nära Rimi, ishallen och morsan & farsan
(de har faktiskt sagt att jag ska få komma och äta middag lite nu och då såhär från början, så de kommer väl att kalla mig Snyltar-Sandra).
Det är ju jättebra nu när jag ska jobba med Tobias också.
Den har en stooor balkong, den är tom större än den vi har nu, så det känns skönt.
Det fanns en hel del möjligheter inomhus, man behöver kanske inte ha samma inredning hela tiden.
Det ska också tydligen vara sköna grannar.
Inflyttningen är den 1 oktober! Alltså väldigt, väldigt snart vilket känns grrreat!
Albrekts Guld
Fick i studentpresent bl.a. ett presentkort på
Albrekts Guld
300:-
Inte så dåligt!
Så nu ligger jag här under en filt i mitt ony-städade rum och försöker komma på nått spännande smycke jag vill ha.
Jag har länge tyckt om örhängen, det gör som en stor grej tycker jag.
Men, jag har så otroligt mkt örhängen, och om man ska köpa örhängen, kan man lika gärna göra det billigt på H&M.
Inte slösa bort ett presentkort på någonting som man egentligen kunde köpt billigare.
Nej, ska det vara, så ska det vara.
För att gå vidare i tankarna, så tänkte jag att ringar är fina och populära nu.
Men då kommer nackdelarna även där inrasandes.
En "fin ring" på Albrekts Guld, är långt ifrån en "fin ring" som är mode nu..
Ska visa lite vad jag menar.
Detta är en fin ring från Albrekts Guld
Och detta en från H&M,
vilket är mer en sådan som jag skulle vilja ha.
Skillnaden är rätt stor.
Så jag tänker vidare..
Och jag fick armband framför mig.
Tycker att armband är rätt snygga, men då måste det vara rätt också.
Köpte massa armband, men det var mer party-party kanske.
(Snyggt att plast-grejen som håller armbanden ihop sitter kvar..)
Men sen kom jag och tänka på klockor..
Jag har aldrig riktigt haft en klocka jag gillat, är en inte en klockmänniska, utan har då kollat på mobilen om jag behövt.
Så,
när jag då sitter och tittar på Albrekts Guld:s hemsida,
hittar jag jättesnygga klockor!
Fanns även med diamant-liknande armband
Fanns även i guld
Fanns även i silver
Fanns även i ljusare silver och guld
Fanns även i silver
Fanns även i guld
Fanns även i brun
Valde ut de absolutivt snyggaste klockorna och alla dessa är i realistiska priser
(under 300:- iaf),
de 4 sista var även på kampanj-pris.
Så, eftersom en klocka är det enda jag inte har i mitt "smyckeskrin", är det jag är mest sugen på nu iaf.
Sen får vi se vilka av dessa klockor som ens finns här i stan.
Ska bli kul!
Albrekts Guld
300:-
Inte så dåligt!
Så nu ligger jag här under en filt i mitt ony-städade rum och försöker komma på nått spännande smycke jag vill ha.
Jag har länge tyckt om örhängen, det gör som en stor grej tycker jag.
Men, jag har så otroligt mkt örhängen, och om man ska köpa örhängen, kan man lika gärna göra det billigt på H&M.
Inte slösa bort ett presentkort på någonting som man egentligen kunde köpt billigare.
Nej, ska det vara, så ska det vara.
För att gå vidare i tankarna, så tänkte jag att ringar är fina och populära nu.
Men då kommer nackdelarna även där inrasandes.
En "fin ring" på Albrekts Guld, är långt ifrån en "fin ring" som är mode nu..
Ska visa lite vad jag menar.
Detta är en fin ring från Albrekts Guld
Och detta en från H&M,
vilket är mer en sådan som jag skulle vilja ha.
Skillnaden är rätt stor.
Så jag tänker vidare..
Och jag fick armband framför mig.
Tycker att armband är rätt snygga, men då måste det vara rätt också.
Köpte massa armband, men det var mer party-party kanske.
(Snyggt att plast-grejen som håller armbanden ihop sitter kvar..)
Men sen kom jag och tänka på klockor..
Jag har aldrig riktigt haft en klocka jag gillat, är en inte en klockmänniska, utan har då kollat på mobilen om jag behövt.
Så,
när jag då sitter och tittar på Albrekts Guld:s hemsida,
hittar jag jättesnygga klockor!
Fanns även med diamant-liknande armband
Fanns även i guld
Fanns även i silver
Fanns även i ljusare silver och guld
Fanns även i silver
Fanns även i guld
Fanns även i brun
Valde ut de absolutivt snyggaste klockorna och alla dessa är i realistiska priser
(under 300:- iaf),
de 4 sista var även på kampanj-pris.
Så, eftersom en klocka är det enda jag inte har i mitt "smyckeskrin", är det jag är mest sugen på nu iaf.
Sen får vi se vilka av dessa klockor som ens finns här i stan.
Ska bli kul!
OTH
Jag försöker alltid mitt bästa med att inte hänga så mkt på strömmen, utan gå egna vägar åså.
Men samtidigt..
ÄR SÅ OTROLIGT BRA!
Egentligen..
Hur kan det vara så spännande att följa andra människors liv och händelser?
Är våra egna liv för tråkiga?
NEJ, det är de verkligen inte, iaf inte mitt.
Men när man sitter där en tråkig kväll, ingen vill göra nånting, det är lixom inget på schemat, eller om man helt enkelt bara vill ta det lugnt,
då är serien såå bra att sätta igång och du får släppa ditt eget liv lite.
Det är en helt annan värld du försvinner in i och den världen kan göra dej glad, ledsen, lite avundsjuk till och med, ja massa olika känslosamma saker.
The thing is that it's a world you can go to whenever you want.
Och det jag tycker är bäst med serien är att den har så perfekta låtar till olika tillfällen.
Nu har jag blivit lite lugnare, men förut drog jag hem nästan varenda låt i varenda avsnitt jag såg.
Men grejen är också att de inte bara är bra i avsnittet
(bara för att de passar så bra just där)
utan de är också jättebra som en vanlig låt eller vad man nu ska säga.
Just love it.
Men samtidigt..
ÄR SÅ OTROLIGT BRA!
Egentligen..
Hur kan det vara så spännande att följa andra människors liv och händelser?
Är våra egna liv för tråkiga?
NEJ, det är de verkligen inte, iaf inte mitt.
Men när man sitter där en tråkig kväll, ingen vill göra nånting, det är lixom inget på schemat, eller om man helt enkelt bara vill ta det lugnt,
då är serien såå bra att sätta igång och du får släppa ditt eget liv lite.
Det är en helt annan värld du försvinner in i och den världen kan göra dej glad, ledsen, lite avundsjuk till och med, ja massa olika känslosamma saker.
The thing is that it's a world you can go to whenever you want.
Och det jag tycker är bäst med serien är att den har så perfekta låtar till olika tillfällen.
Nu har jag blivit lite lugnare, men förut drog jag hem nästan varenda låt i varenda avsnitt jag såg.
Men grejen är också att de inte bara är bra i avsnittet
(bara för att de passar så bra just där)
utan de är också jättebra som en vanlig låt eller vad man nu ska säga.
Just love it.
Cookie? Nuts
Det var Johan som sa jag sku skriva det, så eftersom jag blint lyder honom så gjorde jag det.
HAHA!
Nja, kan väl inte säga att jag är den som tycker jättemkt om att göra vad andra säger.
Men nu råkade det vara så att jag var i desperat behov av ett inlägg, så jag bad Johän att hjälp mäh.
Och såg nu att rubriken inte alls har någonting med texten att göra!
Såg föresten att det var nån brud som hade kommenterat mitt inlägg "Helt okej kväll ändå"..
Härlig bild!
Och visst får hon skriva att det var en härlig bild, men jag vet inte vilken bild hon menade, om det var
ÖLGLASET
eller
VATTENGLASET
eller
TÄSK, BEER och JAG
för ingen av dom bilderna är särskillt härliga måste jag då få säga :P
Och det visade sig att bruden bara skrev så för att jag sku svara
Tack
och hon skulle få ännu ett till inlägg
eftersom det fanns redan tusen
Tack
och liknande i hennes blogg.
Ett stort TACK! till bruden som tyckte att någon av de där bilderna var härlig!
Men du bruden, jag tänker inte svara på det,
du få fixa nå läsare på ett bättre sätt ;)
/Sandra Herself
Boogie Man
Some people say i'm only out at night
Maybe those folks might of got it right
And some people say i drive a Cadillac car
Or sell my wares hauntin hotel bars
I'm the Boogie Man
AC/DC
-Ballbreaker-
Maybe those folks might of got it right
And some people say i drive a Cadillac car
Or sell my wares hauntin hotel bars
I'm the Boogie Man
AC/DC
-Ballbreaker-
Studenthästarna
Fick veta en liten rolig sak idag!
Fick en kommentar av Johanna om att det samma hästar som var ifrån Håknäs Hästbruk som vi hade på våran student och jag tänkte
nu skojar hon, måste kolla!
Och när jag kollade på stundentenbilderna, så känner jag ju igen hästarna för tusan!
Helge och Julia
Och bakom sitter Maria som red med oss.
När vi var och red igår så la jag faktiskt märke till vagnarna som fanns där på gårn, tvär-kände igen filtarna som var på bänkarna och tyckte att det påminde om vagnen vi hade på studenten, men tänkte som inte mer på det.
Men si, de va ne ;)
Funderar fortfarande på det här jobbet nu.. Och jag tror faktiskt jag ska tacka
JA!
Fick en kommentar av Johanna om att det samma hästar som var ifrån Håknäs Hästbruk som vi hade på våran student och jag tänkte
nu skojar hon, måste kolla!
Och när jag kollade på stundentenbilderna, så känner jag ju igen hästarna för tusan!
Helge och Julia
Och bakom sitter Maria som red med oss.
När vi var och red igår så la jag faktiskt märke till vagnarna som fanns där på gårn, tvär-kände igen filtarna som var på bänkarna och tyckte att det påminde om vagnen vi hade på studenten, men tänkte som inte mer på det.
Men si, de va ne ;)
Funderar fortfarande på det här jobbet nu.. Och jag tror faktiskt jag ska tacka
JA!
Lite tankar..
Det är nästan skrämmande när jag tänker på hur mkt mina tankar har ändrats under bara några få år. Hur mina prioriteringar såg ut för 5 år sedan. Hur de kommer att se ut om 5 år i framtiden. Ibland läser jag lite dagböcker från min barndom. Det är roligt, men också ett uppvaknande skulle man kunna säga. Visst, jag vet att det händer så otroligt mkt i kroppen under tonåren, men att så mkt i tankarna kunde ändras, det är helt sjukt! För 5 år sedan.. Nej, t.o.m. bara för 3 år sen...
...inte hade jag en endaste liten tanke på vad jag skulle hålla på med när jag var 19.
Och nu när jag är 19
...inte tänker jag på hur jag kommer att tänka, prioritera när jag är 22.
Jag kanske är på väg någon helt annanstans än vad jag hade velat för 3 år sedan. Samtidigt som jag är lite skraj för framtiden, så lockar den så otroligt mkt. Och det är kanske det som skrämmer mig mest, hur tiden kan gå så fort utan att man lägger märke till den och ta vara på den. För vad som än händer, så kommer jag aldrig få tillbaka tiden som är nu, så egentligen borde jag ta vara på tiden mer än vad jag gör. Blir stressad av slötiden jag har haft, men samtidigt har det varit skönt, för i höst, då smäller det, då kommer jag nog inte ha mkt ledigt kan jag lova. Kommer inte att dansa dock, vilket känns lite trist, men när jag tänker efter så gör det nog inget, kommer att ha fullt upp och vara glad att jag inte dansar samtidigt som det.
Föresten så har jag fått ett erbjudande om ett till jobb (alltså ett 3:dje jobb :P ). Min yngsta lillebror, Tobias (även kallad killen) har downs-syndrom och i nästan hela hans liv har han haft en personlig assistent, som senare utvecklas till avlösare, för att sedan bli ledsagare. Det har inte varit samma person, utan bytt efter nått/några år, allt efter som Tobias blivit äldre och äldre.
Personlig assistent - De flesta vet nog vad en personlig assistent är för något jobb, men kan säga lite ändå. Det är en person som hjälper den handikappade i de flesta situationer. Det beror helt på vad den handikappade har för problem. I Tobias fall så var den här personen med i skolan och hon hjälpte honom otroligt mkt, med den sociala biten och allt vad det nu var. (Måste bara få skryta lite om att när killen var liten så gick han i en klass med "vanliga barn", och han var faktiskt bland de första som kunde rabbla hela alfabetet :D )
Avlösare - Var personen när Tobias blev lite äldre och kunde göra lite mer saker. Personen är mest kring hemmet och med Tobias, både för att han skulle få göra något och inte bara vara uppe i mamma & pappa, och för att vi i familjen skulle få lite fritid och kunna göra saker. Det är för allas fördel, mest för Tobias, för han tycker att det är roligt.
Ledsagare - Personen kan vara samma som avlösaren, bara att om man kallar sig ledsagare, ska man ta den handikappade och rikta sig utåt, så han eller hon får komma ut och göra saker t.ex. bada, bowling, se på hockey osv. De ska också prova på aktiviteter, t.ex. innebandy, ridning osv, som senare kan bli en aktivitet som han/hon håller på med varje vecka. Tobias har provat på massa olika saker och han fastnade för friidrott och judo, vilket han far och gör 2 ggr i veckan med sin ledsagare.
Och nu till saken. Denna avlösare/ledsagare har varit med Tobias nästan enda sen vi flyttade till stan (vilket är 5 år sedan) och han är och har varit jättebra för honom, det är hans bästa kompis helt enkelt. Han blir alltid så glad när han kommer hem till oss, för då vet han att nu ska de göra någonting roligt. Nu berättade mamma att han ska sluta, för han har fått ett annat jobb på en skola. Vi visste som om att det var på väg kanske, men nu var det verkligen sant och det var jättetråkigt att höra. Han ska vara ledsagare höstterminen ut, sedan är det slut. Och det är där jag kommer in i bilden.
Mamma har begärt fler timmar än bara 5 h/veckan, för ju mer Tobias ska utvecklas, ju mer måste han få komma ut. Så då fick de 12,8 h/veckan och det var då 7,8 h som en ny person skulle ta, eftersom han som ska sluta, har kvar sina 5 h terminen ut. Då när de satt och pratade om allt detta så kom de att tänka på mig.
När jag först fick höra det var tanken "åh, sitta barnvakt hela veckan". Men när jag fick lite mer insikt i vad jag egentligen skulle få för uppgift, kändes det bara bättre och bättre. Morsan sa att det är många som är ledsagare/avlösare åt sitt syskon och eftersom jag faktiskt tidigare funderat på att söka nått jobb som personlig assistent. Det skulle ju vara bra för Tobias att inte byta till en helt ny person, utan faktiskt en som han känner och även känner honom utan och innan. Det kan säkert bli tufft också, eftersom han vet var han har mig och kan tjura ihop, men då måste jag ta saken på allvar och se allt som ett jobb, vilket det är. Iallfalla så skulle jag få följa med honom på judon och friidrotten, göra massa saker med honom som han tycker är roligt för att han ska utvecklas och det känner jag att jag skulle vilja.
Allt detta, sa morsan, skulle underlätta om du hade en egen lägenhet, för då skulle han kunna sova över hos dig och då har ju du gjort bort dina timmar den veckan..
A WHAT?!
Såå.. Nu är absolut inget bestämt eller så, men om det skulle gå vägen, kanske jag kan flytta ut nångång vid jul. Jag ska bara tänka på hur jag kan få ihop det med pluggandet och mitt andra jobb (Alladins däremot går alltid att lösa) och sen är det bara att bestämma sig.
Jag tror inte att jag någonsin har längtat så mycket till hösten!
Michael
•Tjo•
Lite dystert inlägg ikväll..
Inte för att jag är eller har varit Michaels kanske största fan, men fortfarande är han en gud. Han är stort som satan och har fan fan över hela världen...
Säger fortfarande är och har märkte jag nu.
Det är lite svårt att fatta att han är borta.
Första tanken jag fick var faktiskt;
"Jaa, det var kanske inte så oväntat, han kan junt ha mått se bra, gubben"
och jag tycker att han inte gjort så mkt de senaste åren, alltså i musikväg.
>Inte okej<
Men när jag återuppväcker lite minnen när vi spelade honom mkt på showdansen med mamma i Vindeln och så, så minns jag att jag tyckte och tycker fortfarande att han är grym.
Det går inte att förneka att han har gjort en hel del riktigt grymma låtar!
BAD är ju lätt bäst!
Fast THRILLER är ju också snuskigt bra när jag tänker efter..
Och SMOOTH CRIMINAL är ju knappast sämst.
Jag kan inte bestämma mig vilken som är bäst
...men en sak är säker och det är att
Michael Jackson
var bäst inom popen iaf.
Helvette att han skulle se ut som satan på senare år..
Vad hände liksom...?
Kunde du inte ha stannat här?
Du var ju skitsnygg för fan...
Fan, nu på sista tiden har man tänkt att han har blivit ett konstigt monster som sätter på ungar typ :S VAD HÄNDE?
Men jag läste i tidningen och där stod det att det var hans barn som typ hittade sin pappa i sängen. De trodde han lekte, han brukade ligga helt stilla för att sedan hoppa upp och skrämma dem, men den där gången gjorde han aldrig det.
FYYFAN!
Prince Michael, Paris och Prince Michael II
Jaa, nu är THE KING OF POP borta.. Förjävla tråkigt.
Men jag vet att jag alltid kommer att tänka på honom som sån här iallafall
Bye...
We're off to Never Neverland
Lite dystert inlägg ikväll..
Inte för att jag är eller har varit Michaels kanske största fan, men fortfarande är han en gud. Han är stort som satan och har fan fan över hela världen...
Säger fortfarande är och har märkte jag nu.
Det är lite svårt att fatta att han är borta.
Första tanken jag fick var faktiskt;
"Jaa, det var kanske inte så oväntat, han kan junt ha mått se bra, gubben"
och jag tycker att han inte gjort så mkt de senaste åren, alltså i musikväg.
>Inte okej<
Men när jag återuppväcker lite minnen när vi spelade honom mkt på showdansen med mamma i Vindeln och så, så minns jag att jag tyckte och tycker fortfarande att han är grym.
Det går inte att förneka att han har gjort en hel del riktigt grymma låtar!
BAD är ju lätt bäst!
Fast THRILLER är ju också snuskigt bra när jag tänker efter..
Och SMOOTH CRIMINAL är ju knappast sämst.
Jag kan inte bestämma mig vilken som är bäst
...men en sak är säker och det är att
Michael Jackson
var bäst inom popen iaf.
Helvette att han skulle se ut som satan på senare år..
Vad hände liksom...?
Kunde du inte ha stannat här?
Du var ju skitsnygg för fan...
Fan, nu på sista tiden har man tänkt att han har blivit ett konstigt monster som sätter på ungar typ :S VAD HÄNDE?
Men jag läste i tidningen och där stod det att det var hans barn som typ hittade sin pappa i sängen. De trodde han lekte, han brukade ligga helt stilla för att sedan hoppa upp och skrämma dem, men den där gången gjorde han aldrig det.
FYYFAN!
Prince Michael, Paris och Prince Michael II
Jaa, nu är THE KING OF POP borta.. Förjävla tråkigt.
Men jag vet att jag alltid kommer att tänka på honom som sån här iallafall
Bye...
We're off to Never Neverland
Jag heter.. BlaBla
•Tjenis alla hardrockers där ute!•
Känner att jag inte riktigt att jag har berättat för er vem jag är/vars jag kommer ifrån/vad jag vill osv.
Jag är lite ego, jag gillar att berätta saker, även det mest onödiga!
Men för mig känns det viktigt att få ut saker ur huvudet, så om ingen vill lyssna, skriver jag det istället, om ingen vill läsa, ja då skiter jag i det och skriver det ändå, för du behöver ju fan inte läsa om du inte vill, eller hur?
Haha! Äh, nu lämnar vi det.
Jag föddes den kalla, stormiga vinterdagen, den 29onde januari år 1990 i liten by upp i Norrland vid namn Vindeln och levde där tills jag skulle fylla 14, då började vi i familjen att snacka om att flytta till Umeå.. Det lät så som värsta grejen, Umeå är ju typ 1000 ggr större än Vindeln (det tycker de som bor i Vindeln och de som bor i Umeå). Så ett halvår senare, på sommaren, flyttade vi till Umeå, Teg. Jag trodde aldrig att det skulle bli en sån stor omställning som det blev, allt var nytt, nya människor som betedde sig inte alls som jag var van vid. Märkte att Vindeln ligger så jäkla mkt efter i utvecklingen (det skiljer ändå bara 5,5 mil). Jag kom in i en ny klass i 8:an och det var de som var värst; alla kände ju redan varandra. Vem, vars, var, när, hur, vad var jag?
Men a, nått år fick jag på mig innan jag hittade både mig själv och de människor som skulle finnas runt mig♥
Och det var ju inte bara negativt med att flytta, jag började dansa på Balettakademien.
Jag började dansa när jag var 6 år, det var lite lätt barndans med min mamma. Sedan utvecklades det till Show Dance och det var riktigt kul! Vi uppträdde en gång i slutet på varje termin, i flera år, enda tills jag skulle börja 4:an, då blev det bara en gång/år. Och allt detta då med morsan som också dansade när hon var liten/ungdom.
Trots att detta var kanske det roligaste jag visste, just att stå på scen, så var inte det jag satsade på, iallafall då. Nej, jag höll på med ridning, fotboll(ett tag, bara för att alla andra höll på med det), innebandy och det som var det stora Det:et under min uppväxt i Vindeln, slalom.
Ivica
Kostelic
Jag tävlade rätt länge i slalom, steg upp 5 på lördagsmorgonen för att hinna köra enda bort till Tärnaby eller vars nu tävlingen var. Det finns ju inte precis backar överallt, så det var som alltid en bit att köra innan start.
Jag älskade slalomen, jag var som bäst i 6:an då jag kom 2:a, 3:a, flera gånger. Jag vann aldrig och man hade nästan aldrig chans, för det fanns en motståndskraft som man aldrig kunde klå och hon heter Moa Thomas och då tävlade hon för Umeå-Holmsund. Jag hoppas verkligen det blir nått av henne, hon har alltid varit grym på slalom så länge jag var i dom kretsarna iallafall. Men hur rivaler man än var, så var man ändå lite kompisar utanför, vi kunde värma upp tillsammans med varandra i de olika klubbarna, vi åkte på fritiden, ja, det var en sån stämning. Och om det gick bra för en i samma klubb, så var man där och grattade personen och glömde nästan bort att det gått dåligt för en själv. (Haha a, egentligen var man ju såklart alltid förbannad, men alla andra visade en sån glädje, så man kunde verkligen inte visa ilskan man hade inombords).
Hela sommaren till 7:an tränade jag som en dåre inför hösten och slalomen. Jag var den som alltid for på gymmet när det var egentligen träning och många ggr var jag där själv, men det gjorde inte mig nått, slalomen är individuell, man ska kunna vara och träna ensam och det var det jag som alltid hade gjort. Tränarna mina sa att jag var duktig och ambitiös, så jag fortsatte, för jag älskade berömmen. Den sommaren var jag mer tränad och mer förberädd på hösten än jag då någonsin hade varit.
Hösten -03 kom en mycket berömd slalomtränare, Cell hette han i efternamn, till Vindeln, med syftet enbart för att träna oss i Vindelns Alpina Klubb. Han hade byggt upp i hela gympahallen inne på Fritidscentrum olika stationer och banor. Vi värmde upp och hade roligt, fast det var dödligt seriöst. Iallafall blev vi uppdelade på de olika stationerna och min första station var balans-gång över en såndär träplanka som man brukar kunna dra ut i varje gympasal och under en madrass som var ca 10 cm hög. Och vi klättrade genast upp, gick några steg, höll på att falla och hoppade ner osvosv. Jag försökte flera ggr, lyckades inge vidare. På mitt (då visste jag inte att det skulle bli) sista försök, så lyckades jag gå några steg, tappade balansen bakåt och hoppade ner. Sedan såg jag vita prickar, hörde ett skrik som kom från min mun, sedan låg jag på marken med flera huvuden över mig och de såg oroliga ut, sedan satt jag i bilen på väg till akuten.
Det hade gått bra om jag hade hoppat framåt istället för bakåt.
Det hade gått bra om det hade varit en stor, blå tjockmadrass under.
Det hade gått bra om inte plankan hade varit på en sån jävla hög höjd.
(Den var ändå vid mitt huvud, så hög var den)
Men nu gick det inte bra, jag stukade foten och var borta från slalomen i 8 veckor. Det blev också en spricka i den vänstra fotknölen som gjorde att jag fick lov att gå på kryckor och var bara allmänt nere.
Det var såklart jätteironiskt när det var brandövning på skolan och jag inte kunde springa ut, utan fick gå långsamt, nej inte gå, hoppa fram. (Ha.. Ha.. -.-)
Det var verkligen dökul att sitta på idrottslektionerna och läsa i en bok och svara på tråkiga frågor, medans dom andra fick springa runt och leka.
Det var ett sådant underbart besked när jag hörde att jag skulle få lov att gipsa foten. (Men jag slapp det, thank god!) (Men jag tror det skulle ha blivit bättre med gips, den är inte 100 nu).
Det var så otroligt roligt att inte kunna träna, utan göra rehab-program för fötterna fast foten blev som sagt inte riktigt bra, kan inte vika den som höger foten.
Det var så himla fint att jag inte kunde gå på sånna där träningsplankor på flera år efter olyckan. (Nu har jag blivit tvingad, så klarar det nu)
Och det var mitt livs bästa tid när jag kom tillbaka till slalomen och det visade sig att jag hade typ tappat allt jag tränat upp under sommaren och fram tills olyckan. Så efter att ha insett hur dålig man blivit, så slutade jag med slalomen.
Helt.
^^^^^^
Nu blev jag lite bitter när jag tänker tillbaka, det var verkligen ingen höjdar-tid det där, men jag tänker att om jag inte slutat med slalomen då, hade jag kanske ändå slutat med den snart, eftersom det krävs så otroligt jävla mycket av en, inte bara tid eller pengar, utan även hur du åker. Du kan inte bara vara medelmåttig, inte när man kommer upp till äldre åldrar. Så är det ju i varenda sport såklart, men jag kände också att, det är nog inte det här jag är ämnad för det här. Jag började spela innebandy igen (slutade med den, fotbollen och ridningen när det blev som intensivast med slalomen, ett bra tag innan olyckan och det hände) och spelade vårterminen ut tills det var dags att lämna Vindeln.
När jag flyttade till stan så började jag ju dansa som sagt, (lämnade som slalomen, innebandyn och fotbollen i Vindeln) och även rida igen, för det var något som också var mig kärt hela livet, och kommer nog alltid att vara.
Jag älskar hästar, även om jag insett nu att min häst-tid är förbi. Men vem vet, den kanske kommer igen om några år :P
~¤~¤~¤~¤~¤~
Sen...
började jag dansklass på Midgård! :D Var såå jävla nära att inte få komma in, hade inte de betygen och jag kom in på mitt andrahandsval Omvårdnadsprogrammet på Östra. Hela sommaren gick jag och var inställd på att gå OP, enda tills jag fick meddelandet om att jag kommit in ändå! (Det var kanske 2-3 veckor till skolan skulle börja) Och jag grät av lycka, för det var ju det jag verkligen,verkligen ville!
En del av klassen i 1:an.
Lite dans
Tiden gick och vips, jävlar blev det plötligt 3:an och sceniska projektet var i full jävla gång (nej, det är inte PA100, utan ett annat projekt där dans3orna samarbetar med musik3orna). Vi gjorde ett projekt med temat och namnet...
KOMA!
Visst ser det lite läskigt ut?
Slutnumret You Can't Stop The Beat!
Det var en föreställning av klass, många sa att detta var det bästa de sett bland åren här och av våran rektor hörde vi att det verkligen var den näst bästa föreställningen som någonsin gjorts i Midgårdsskolans historia. INT SÄMST ;) Det var så jääävla roligt att göra den, samtidigt som den var så jääävla krävande också. Men jag tycker att allt jobb gjorde så både vi i klassen kom närmare varan, och att vi kom närmare musikarna. Innan projektet kände man ju som kanske nån enstaka från den klassen, medans nu känner man varenda en och tycker alla är grymt schyssta!
Efter sista föreställningen drog vi alla till Pipes och drack öl och hade förbannat kul! :D
Kommer att sakna klassen så jävla mkt, har haft sjukt roliga 3år med den.
Joo, jag har varit blond hela livet (förutom i 8:an då jag var the redhead)
och i ettan var jag blond, dök upp första dagen i 2:an med nästan köschvart hår ;)
Tror du det var lite chock förom?
Nått sånt ja ;)
Studenten tog vi den 10 juni -09
♥Love you babes!♥
~∞ο@ο∞~
Nu i vår har jag däremot haft mindre roliga stunder.
Jag fick reda på att min farfar var cancersjuk.
Och det började med att läkarna hittat fläckar på lungorna, men mamma berättade lugnande att det behövde inte vara cancer, men om det var cancer så skulle han ha lungcancer och det skulle alltså inte vara så lovande, men det behövde som sagt inte vara det..
Men det visade sig att det var cancer.
Men då sa mamma lugnande att det skulle vara mindre farligt om det inte hade spridit sig vidare, men om de hade det, skulle det inte vara så bra, men det behövde då inte vara det..
Men det hade spridit sig.
Alltså det där höll på att knäcka mig, att hela tiden gå och få dåliga nyheter om sin farfar, det suger! Man visste hela tiden om att han lika gärna skulle kunna dö, så var det ju.
Han lever fortfarande nu och han mår rätt bra med tanke på allt, han har tagit cellgift som ska förhoppningsvis ta bort det mesta, men han är långt ifrån lika stark som förut.
Förra sommaren.
Min reaktion av detta jag fick veta då, var att sitta uppe hela nätterna och bara tänka på det där, vilket slutade med att jag inte orkade gå till skolan. Jag skolkade en hel del och mådde dåligt även när jag var i skolan, var som inte riktigt mig själv. Jag kände mig svag, äckligt svag och jag skulle inte klara av om han skulle dö då, jag skulle bryta ihop! Och jag berättade inget för mina klasskompisar, det var bara danslärarna och några till lärare jag hade då som visste något om det, de fick lov att veta det bara. Ångrar lite nu att jag inte berättade för klassen, de kanske hade förstått. Ibland kanske, inte för jag tror det egentligen men, så kanske de tänkte och trodde...
"ååh, vad Sandra är lat som inte kommer till skolan.." osv, vem vet?
Samtidigt vet jag hur det skulle ha blivit om jag skulle säga det, jag skulle börja gråta direkt och visa mig svaaag... Det går ju inte, fick ju inte hända! Så därför lät jag bli och jag förstår det.
Tur att jag då hade hunnit hitta en person som skulle lindra allt detta för mig.
...jaa, just det. Johan :]
Jag tycker så jättemycket om honom, han är så otroligt fin, både utanpå och inombords!
He makes me feel great. Love you ♥
Såå.. Nu har jag hela sommaren framför mig och förhoppningsvis ska den gå vägen enda fram till hösten! :)
Men nu måst ja då till å gå, vi hytes!
Och kom ihåg..
(Den historien kommer sedan ;) )
Känner att jag inte riktigt att jag har berättat för er vem jag är/vars jag kommer ifrån/vad jag vill osv.
Jag är lite ego, jag gillar att berätta saker, även det mest onödiga!
Men för mig känns det viktigt att få ut saker ur huvudet, så om ingen vill lyssna, skriver jag det istället, om ingen vill läsa, ja då skiter jag i det och skriver det ändå, för du behöver ju fan inte läsa om du inte vill, eller hur?
Haha! Äh, nu lämnar vi det.
Jag föddes den kalla, stormiga vinterdagen, den 29onde januari år 1990 i liten by upp i Norrland vid namn Vindeln och levde där tills jag skulle fylla 14, då började vi i familjen att snacka om att flytta till Umeå.. Det lät så som värsta grejen, Umeå är ju typ 1000 ggr större än Vindeln (det tycker de som bor i Vindeln och de som bor i Umeå). Så ett halvår senare, på sommaren, flyttade vi till Umeå, Teg. Jag trodde aldrig att det skulle bli en sån stor omställning som det blev, allt var nytt, nya människor som betedde sig inte alls som jag var van vid. Märkte att Vindeln ligger så jäkla mkt efter i utvecklingen (det skiljer ändå bara 5,5 mil). Jag kom in i en ny klass i 8:an och det var de som var värst; alla kände ju redan varandra. Vem, vars, var, när, hur, vad var jag?
Men a, nått år fick jag på mig innan jag hittade både mig själv och de människor som skulle finnas runt mig♥
Och det var ju inte bara negativt med att flytta, jag började dansa på Balettakademien.
Jag började dansa när jag var 6 år, det var lite lätt barndans med min mamma. Sedan utvecklades det till Show Dance och det var riktigt kul! Vi uppträdde en gång i slutet på varje termin, i flera år, enda tills jag skulle börja 4:an, då blev det bara en gång/år. Och allt detta då med morsan som också dansade när hon var liten/ungdom.
Trots att detta var kanske det roligaste jag visste, just att stå på scen, så var inte det jag satsade på, iallafall då. Nej, jag höll på med ridning, fotboll(ett tag, bara för att alla andra höll på med det), innebandy och det som var det stora Det:et under min uppväxt i Vindeln, slalom.
Ivica
KostelicJag tävlade rätt länge i slalom, steg upp 5 på lördagsmorgonen för att hinna köra enda bort till Tärnaby eller vars nu tävlingen var. Det finns ju inte precis backar överallt, så det var som alltid en bit att köra innan start.
Jag älskade slalomen, jag var som bäst i 6:an då jag kom 2:a, 3:a, flera gånger. Jag vann aldrig och man hade nästan aldrig chans, för det fanns en motståndskraft som man aldrig kunde klå och hon heter Moa Thomas och då tävlade hon för Umeå-Holmsund. Jag hoppas verkligen det blir nått av henne, hon har alltid varit grym på slalom så länge jag var i dom kretsarna iallafall. Men hur rivaler man än var, så var man ändå lite kompisar utanför, vi kunde värma upp tillsammans med varandra i de olika klubbarna, vi åkte på fritiden, ja, det var en sån stämning. Och om det gick bra för en i samma klubb, så var man där och grattade personen och glömde nästan bort att det gått dåligt för en själv. (Haha a, egentligen var man ju såklart alltid förbannad, men alla andra visade en sån glädje, så man kunde verkligen inte visa ilskan man hade inombords).
Hela sommaren till 7:an tränade jag som en dåre inför hösten och slalomen. Jag var den som alltid for på gymmet när det var egentligen träning och många ggr var jag där själv, men det gjorde inte mig nått, slalomen är individuell, man ska kunna vara och träna ensam och det var det jag som alltid hade gjort. Tränarna mina sa att jag var duktig och ambitiös, så jag fortsatte, för jag älskade berömmen. Den sommaren var jag mer tränad och mer förberädd på hösten än jag då någonsin hade varit.
Hösten -03 kom en mycket berömd slalomtränare, Cell hette han i efternamn, till Vindeln, med syftet enbart för att träna oss i Vindelns Alpina Klubb. Han hade byggt upp i hela gympahallen inne på Fritidscentrum olika stationer och banor. Vi värmde upp och hade roligt, fast det var dödligt seriöst. Iallafall blev vi uppdelade på de olika stationerna och min första station var balans-gång över en såndär träplanka som man brukar kunna dra ut i varje gympasal och under en madrass som var ca 10 cm hög. Och vi klättrade genast upp, gick några steg, höll på att falla och hoppade ner osvosv. Jag försökte flera ggr, lyckades inge vidare. På mitt (då visste jag inte att det skulle bli) sista försök, så lyckades jag gå några steg, tappade balansen bakåt och hoppade ner. Sedan såg jag vita prickar, hörde ett skrik som kom från min mun, sedan låg jag på marken med flera huvuden över mig och de såg oroliga ut, sedan satt jag i bilen på väg till akuten.
Det hade gått bra om jag hade hoppat framåt istället för bakåt.
Det hade gått bra om det hade varit en stor, blå tjockmadrass under.
Det hade gått bra om inte plankan hade varit på en sån jävla hög höjd.
(Den var ändå vid mitt huvud, så hög var den)
Men nu gick det inte bra, jag stukade foten och var borta från slalomen i 8 veckor. Det blev också en spricka i den vänstra fotknölen som gjorde att jag fick lov att gå på kryckor och var bara allmänt nere.
Det var såklart jätteironiskt när det var brandövning på skolan och jag inte kunde springa ut, utan fick gå långsamt, nej inte gå, hoppa fram. (Ha.. Ha.. -.-)
Det var verkligen dökul att sitta på idrottslektionerna och läsa i en bok och svara på tråkiga frågor, medans dom andra fick springa runt och leka.
Det var ett sådant underbart besked när jag hörde att jag skulle få lov att gipsa foten. (Men jag slapp det, thank god!) (Men jag tror det skulle ha blivit bättre med gips, den är inte 100 nu).
Det var så otroligt roligt att inte kunna träna, utan göra rehab-program för fötterna fast foten blev som sagt inte riktigt bra, kan inte vika den som höger foten.
Det var så himla fint att jag inte kunde gå på sånna där träningsplankor på flera år efter olyckan. (Nu har jag blivit tvingad, så klarar det nu)
Och det var mitt livs bästa tid när jag kom tillbaka till slalomen och det visade sig att jag hade typ tappat allt jag tränat upp under sommaren och fram tills olyckan. Så efter att ha insett hur dålig man blivit, så slutade jag med slalomen.
Helt.
^^^^^^
Nu blev jag lite bitter när jag tänker tillbaka, det var verkligen ingen höjdar-tid det där, men jag tänker att om jag inte slutat med slalomen då, hade jag kanske ändå slutat med den snart, eftersom det krävs så otroligt jävla mycket av en, inte bara tid eller pengar, utan även hur du åker. Du kan inte bara vara medelmåttig, inte när man kommer upp till äldre åldrar. Så är det ju i varenda sport såklart, men jag kände också att, det är nog inte det här jag är ämnad för det här. Jag började spela innebandy igen (slutade med den, fotbollen och ridningen när det blev som intensivast med slalomen, ett bra tag innan olyckan och det hände) och spelade vårterminen ut tills det var dags att lämna Vindeln.
När jag flyttade till stan så började jag ju dansa som sagt, (lämnade som slalomen, innebandyn och fotbollen i Vindeln) och även rida igen, för det var något som också var mig kärt hela livet, och kommer nog alltid att vara.
Jag älskar hästar, även om jag insett nu att min häst-tid är förbi. Men vem vet, den kanske kommer igen om några år :P
~¤~¤~¤~¤~¤~
Sen...
började jag dansklass på Midgård! :D Var såå jävla nära att inte få komma in, hade inte de betygen och jag kom in på mitt andrahandsval Omvårdnadsprogrammet på Östra. Hela sommaren gick jag och var inställd på att gå OP, enda tills jag fick meddelandet om att jag kommit in ändå! (Det var kanske 2-3 veckor till skolan skulle börja) Och jag grät av lycka, för det var ju det jag verkligen,verkligen ville!
En del av klassen i 1:an.
Lite dans
Tiden gick och vips, jävlar blev det plötligt 3:an och sceniska projektet var i full jävla gång (nej, det är inte PA100, utan ett annat projekt där dans3orna samarbetar med musik3orna). Vi gjorde ett projekt med temat och namnet...
KOMA!
Visst ser det lite läskigt ut?
Slutnumret You Can't Stop The Beat!
Det var en föreställning av klass, många sa att detta var det bästa de sett bland åren här och av våran rektor hörde vi att det verkligen var den näst bästa föreställningen som någonsin gjorts i Midgårdsskolans historia. INT SÄMST ;) Det var så jääävla roligt att göra den, samtidigt som den var så jääävla krävande också. Men jag tycker att allt jobb gjorde så både vi i klassen kom närmare varan, och att vi kom närmare musikarna. Innan projektet kände man ju som kanske nån enstaka från den klassen, medans nu känner man varenda en och tycker alla är grymt schyssta!
Efter sista föreställningen drog vi alla till Pipes och drack öl och hade förbannat kul! :D
Kommer att sakna klassen så jävla mkt, har haft sjukt roliga 3år med den.
Joo, jag har varit blond hela livet (förutom i 8:an då jag var the redhead)
och i ettan var jag blond, dök upp första dagen i 2:an med nästan köschvart hår ;)
Tror du det var lite chock förom?
Nått sånt ja ;)
Studenten tog vi den 10 juni -09
♥Love you babes!♥
~∞ο@ο∞~
Nu i vår har jag däremot haft mindre roliga stunder.
Jag fick reda på att min farfar var cancersjuk.
Och det började med att läkarna hittat fläckar på lungorna, men mamma berättade lugnande att det behövde inte vara cancer, men om det var cancer så skulle han ha lungcancer och det skulle alltså inte vara så lovande, men det behövde som sagt inte vara det..
Men det visade sig att det var cancer.
Men då sa mamma lugnande att det skulle vara mindre farligt om det inte hade spridit sig vidare, men om de hade det, skulle det inte vara så bra, men det behövde då inte vara det..
Men det hade spridit sig.
Alltså det där höll på att knäcka mig, att hela tiden gå och få dåliga nyheter om sin farfar, det suger! Man visste hela tiden om att han lika gärna skulle kunna dö, så var det ju.
Han lever fortfarande nu och han mår rätt bra med tanke på allt, han har tagit cellgift som ska förhoppningsvis ta bort det mesta, men han är långt ifrån lika stark som förut.
Förra sommaren.
Min reaktion av detta jag fick veta då, var att sitta uppe hela nätterna och bara tänka på det där, vilket slutade med att jag inte orkade gå till skolan. Jag skolkade en hel del och mådde dåligt även när jag var i skolan, var som inte riktigt mig själv. Jag kände mig svag, äckligt svag och jag skulle inte klara av om han skulle dö då, jag skulle bryta ihop! Och jag berättade inget för mina klasskompisar, det var bara danslärarna och några till lärare jag hade då som visste något om det, de fick lov att veta det bara. Ångrar lite nu att jag inte berättade för klassen, de kanske hade förstått. Ibland kanske, inte för jag tror det egentligen men, så kanske de tänkte och trodde...
"ååh, vad Sandra är lat som inte kommer till skolan.." osv, vem vet?
Samtidigt vet jag hur det skulle ha blivit om jag skulle säga det, jag skulle börja gråta direkt och visa mig svaaag... Det går ju inte, fick ju inte hända! Så därför lät jag bli och jag förstår det.
Tur att jag då hade hunnit hitta en person som skulle lindra allt detta för mig.
...jaa, just det. Johan :]
Jag tycker så jättemycket om honom, han är så otroligt fin, både utanpå och inombords!
He makes me feel great. Love you ♥
Såå.. Nu har jag hela sommaren framför mig och förhoppningsvis ska den gå vägen enda fram till hösten! :)
Men nu måst ja då till å gå, vi hytes!
Och kom ihåg..
(Den historien kommer sedan ;) )
Lite hjälp... ;)
•Tjenis alla headbangare/icke-headbangare!•
För att ni alla ska förstå detta, så tänkte jag ge er en liten lathund... ;)
HAHA!
För att ni alla ska förstå detta, så tänkte jag ge er en liten lathund... ;)
HAHA!
Nu är det i min värld
•Tjenis alla headbangare därute!•
Klockan är 3 på natten och jag känner mig lite värdelös som gör som alla andra; skapar en blogg! Men jag tycker om att skriva och sen om andra människor vill läsa det är det ju inte fel, så jag tänkte whatta hell ;)
Jaa, det är jag. Bara att acceptera si du ;)
Men kom nu ihåg, det kommer inte bli bättre än du gör de, så varför inte börja hårt?
Välkommen till THE ROCK 'N' ROLL TRAIN!
www.ACDC.com
Klockan är 3 på natten och jag känner mig lite värdelös som gör som alla andra; skapar en blogg! Men jag tycker om att skriva och sen om andra människor vill läsa det är det ju inte fel, så jag tänkte whatta hell ;)
Jaa, det är jag. Bara att acceptera si du ;)
Men kom nu ihåg, det kommer inte bli bättre än du gör de, så varför inte börja hårt?
Välkommen till THE ROCK 'N' ROLL TRAIN!
www.ACDC.com
