Sandra

Jag sitter här och tänker på hur jag kommer att överleva hösten utan dansen..
Hur kommer det att lösa sig?
Jag saknar den redan föfan.
Visst jag har en hel del andra saker att tänka på och tusan roliga händelser framför mig,
så jag borde inte deppa ihop.
Men dansen....



Den har ju som alltid funnits där
och nu plötsligt, ska jag inte dansa nått längre.


Jag, Johanna och Elin gör freeze i ettan.
(Jag vet, min fot ser avkapad ut, men det var den inte)

Dans på schemat sen jag var 6 år
till 7:an då det var ett litet upphåll,
sen 5 år pang pang!


Uppvärmning till modern dansklass med Jenny
(och ja, vi tar oss på rumpan, men det var bara stöd)

Och jag ångrar inte en dag att jag valde dansprogrammet!
Faktiskt så var det bara tur att jag kom in...

Jag var 3:dje reserv och när beskedet till gymnasiet kom, så hade jag kommit in på mitt andrahandsval,
Omvårdnadsprogrammet.
En besvikelse, men jag deppade inte ihop för det, utan levde livet ändå.


Julia, jag och Anna sommarn -06, förbjuden bild!
Vi grillade pinnbröd över böckerna från högstadiet.
Sara och Pia var även närvarande, men icket på bilden.

Men då, när det bara var någon vecka kvar till skolans start, fick jag ett nytt besked..
Som visade sig att jag hade tagit mig in ändå!
De hade bestämt att utöka klassen från 15 till 22 eller var det nu var.
Men grejen var att de aldrig någonsin hade gjort så, och de 1:or som har börjat efter oss också, har inte heller haft utökat.
WIERD!
Men niice!
Och som sagt jag ångrar inte en dag att jag valde dansprogrammet.


Jag och min nästan-tvilling Johanna!
(Vi hade känt varandra en dag ugnefär och det var folk som trodde vi var systrar!
Iförsig hade jag blont hår då också!

Men jag lovar att jag inte kommer att ge upp dansen för evigt.
För det kommer jag nog inte att klara av.


It will be there!
♥