Sandra

Iaf så är en sak är säker och det är att jag har inte kört tillräckligt med skoter. Jag känner mig inte nöjd! Men jag tror att det är svårt att få den känslan. Det krävs nog en tripp till Hemavan, en tillbaks plus en jävla massa körning till. Farsan köpte Rushen helt sprillans ny, det var nån gång i sena januari. Idag står mätarn på 350 mil. Det är helt sjukt! Så ja, han känner sig rätt mätt på skoter. Helvete vad han har kört i vinter, de kan jag lova, kanske är nå sånt man får satsa på då om man ska känna sig less. Men trots jag tycker 350 mil är galet mkt körning, så har farsan en skoterpolare som heter Kent. Han har över 500 mil på sin skoter som han hämtade ut i samma veva som farsan, möjligtvis lite tidigare. Kent är inte less. Han har nog varit upp åt fjälls nu och kört. Han har en skoter tatuerad på axeln, dock en gammal en. Men ändå. DET är galet! Haha, men jag tycker de är roligt, helt otroligt att de finns sånna människor ändå. Fantastiskt! Fast lite jobbigt för honom nu när skotersäsongen är så gott som över..

Jag antar att han känner en viss ångest, för de gör t.o.m jag!

Det här bevittnade jag för några dagar sen.

Man ser skoterspåren, det var de som jag tyckte var sorgligt. För typ en månad sen var de ju kolugnt att köra härikring. Då bilden tog var de väl lite svårt att tänka sig in att köra skoter där. Och nu går de inte alls, eftersom att just där är de helt öppet vatten! Eller aa, man ska aldrig säga aldrig. De finns dom som kör snöskoter på vattne!

Galet.

Iaf, så hade jag tänkt att släppa de småsorgliga tankarna och föra över nya, glada tankar ist. Det är ju faktiskt vår! Och med våren menas att nu nalkas sommaren. Sol och bad med mkt varma dagar och sköna kvällar.

Fantasiskt!

Grillen invigdes för mig i Kussjön. Utan snö var första gången förra helgen på min balkong. Grymt!

Huvva se sent ja je uppe nudå. Men, ska ta å sova. Skönt att hitta tillbaka hit, de finns ju otroligt mkt roliga saker att berätta om som gör mig så glad, så varm i själen. Haha! Gonatt

Kussjön är tyvär en lite underskattad stuga. Visst den är liten, de finns inge rinnande vatten och vissa saker skulle väl kunna förnyas, men jag ångrar lite att jag inte har varit där mer än vad jag har! Känslan att bara va, att njuta av livet (lite småtöntigt sagt, men ack så sant!) är svårt att hitta tycker jag, men i Kussjön har jag hittat äkta livskvalité. På kvällen satt jag, lillkillen och farsan i "stor"-stugan och bara umgicks. Farsan hade laddat upp en brasa, för de blev lätt kallt. Sen när vi skulle sova, var brasan fortfarande igång och alla 3 somnade till ljudet av eld som sprakar. Det är obeskrivligt! Av bara en sån sak känner man sig otroligt glad, det finns liksom inga problem i världen!

Ja, alltså jag har funnit denna känsla på andra ställen också, inte minst i Hemavan, men nu hade jag alltså tänkt snacka om Kussjön.

Och föresten, man uttalar det inte Kus-sjön, utan [KURSSJÖN]! Det kom ja å tänk på i somras.. Haha :P

Iaf, så var söndagen bara matad med skoter-planer. Jag ville gasa och de fick jag.

Farsan beskrev en stuga upp på Brattåker som han tyckte jag sku besöka.

Därinne fanns 2 gästböcker och när farsan å killen vart där dagen innan, hade dom hittat ett mkt känt namn!

Min farfar och hans bror Sverker skrev 2007-12-31 såhär:

"Ca 10 cm nysnö -4c sol genom ett brutet molntäcke. Bra skoterföre om man kör sakta."

Oj, så underligt, men roligt att hitta det!

Körde vidare och kom tillslut till Svarttjärn! Väldigt ovanligt att se huset täckt av snö!

Sett lite snett från sidan.

Det var jävulskt kul att köra, men till skillnad från Hemavan, så var de jävligt lite snö. Eller inte lite, men mkt lössnö, så höll du dig inte exakt till spåret, kunde du lika gärna slira åt sidan å köra fast. Men jag lyckades att inte göra de. Å en jävla tur va de. Skulle försöka lyfta skotern.. HA! Vilket skämt. Tyvär är jag inte lika stark som jag tror att jag är, de hade krävts typ 3 män för att ta mig loss om ja kört fast.

Jag tycker de absolutivt roligaste att göra med skotran är att gasa.

Här kommer farsan i 120 blåst. Lovar de är fortare än va de se ut.

Hundarna Axa å Märta tyckte ne va skoj å försöka springa efter skotran, men ja, de lyckades väl sådär ;) dom typ försvann i snön. Som sagt, de va förädisk djupsnö som höll på tina bort.

Dempa å Linnea kom också å hälsade på. Dempa hade aldrig kört rushen, så han tyckte väl de va dax :P

Medans skotran va på vift, passa farsan på å skotta fram finbåten! Den ska vi ut å puttra me i sommar!

Efter paret kom tillbaka var det farmors tur att prova an.

Gick ju huuur bra som helst! Sakta.. Men de gick ;D haha Tobias kommentar: "Farmor inte köra fort!" och farsans kommentar: "Jaa, det var den skotern.." Hahah! I love my family!

Sen skulle de tryckas lite hårdare på gasen och dempa å farsan gjorde rivstarter i varsin omgång. Hundarna var inte sen att försöka haka på.

Fina Axa!

Ja, det var en helg att minnas, helt gudomlig!

Finrushen

Eftersom jag hörde av mig sist i januari tänkte jag att de är väl inte mer än rätt att jag börjar där kanske? Jag fyllde 21. Underbar jävla dag! Började med att jag fick en bukett röda rosor och en vacker prinsesstårta av min fina Johan. Ååå jag önskar verkligen att jag hade kvar en bild på dem, men tyvär gick mobilen sönder och minneskortet sluta typ funka, så jag kan inte plocka fram varken bilder eller musik på nallen. Otroligt synd! Jag älskar ju rosor :( ge mig en ros och t.o.m. den värsta dagen är räddad!

Den här bilden får duga.

Iaf så kom en del av min finaste släkt hem till mig i min lilla lägenhet och vi hade mysigt allihopen! Ut å käkade på Eurasia med älsklingen och sen lite mys me några finflickor! Dagen efter kom Sofie, Rasmus och Julia och hälsa på och det var awsome! Tackar alla (igen) för en superhärlig helg. Jag älskar att fylla år! Om jag fick skulle jag fylla år om inte varje dag, så iaf en gång i veckan ;D

Fatta å få äta sån här en gång i veckan ;) he sku va nått! (Bild från förra årets födelsedag)

Inte riktigt en månad efter var det alla hjärtans dag och jag & Johan gick på Lottas och åt vitlöksbrö som förrätt, otrolig lammrostbiff till varmrätt

och en läskande glassfrestelse som efterrätt.

Dock blev glassen lite av en stress för att Johan hade hockeyträning som krockade lite och tyvärr fick vi slänga i oss glassen. Men det var en jättebra dag/kväll iaf :)

Det var den 14 februari. Den 14 mars är datumet jag och Johan blev tsm och det här året var det 2 år! Och vi bestämde oss för att laga tre-rätters själva hos mig! Oj, så gott. Enkelt, men så himla mysigt! Vi lagar väl inte så ofta mat tsm, så det var riktigt trevligt.

Veckan efter drog jag, mamma och Tobias upp till Hemavan tsm med mormor och morfar. Oj så mys de va, hade verkligen längtat huur länge som helst. Jag älskar att vara där uppe, det går inte att beskriva hur bra man kan må. Tyvärr insåg jag hur mkt man är styrd av vädret. Jo, det är jävligt mysigt att bara vara inne i stugan också, men flera dagar går inte, man måste kunna få vara ute och göra sakerna man längtat efter. Som åka slalom! På fredagen, då var det fint väder. Dock blåste de ÄNDÅ så jäkla mkt att kungsliften inte var öppen.

Man kanske inte ser. Men de vita är toppen på Kungsliften, och liftstolarna var alldeles vita av snö. Rett igensnöat!

Sen var de nå galningar som utnyttjade blåsten och lekte drake eller va dom gjorde. Nej, sån här segel.. Nu tappa jag helt va de het!

Zillahänget!

Vet int om man ser nått, men förra året var det nästan en half-pipe här, med som en stig med massa hopp å grejer. Roligt, för jag minns när vi sku åka där och de var 2 kids som åkte före. För den ena gick de hyfsat bra, medans den andra kämpade nåsåinåthelvete, jag tror svetten spruta när han va klar. Han ramlade nämligen i varje hopp. Och skadeglad som jag tyvär är, kunde jag inte hålla mig, så jag låg i krämpor av skratt på backen. Stackarn!

Här ha vi en annan kämpe - mamma! De var jävligt mkt snö..

!!

..så man fick som luta sig bak å ba störta ner, för svänga gick de inte. Men ja, som ni såg på bilden, är de inte lätt alla gånger!

Haha jag själv skulle jag dessutom att dött av skratt åt mig själv om ja sett de som hände mig.

På torsdagen var det inte nå som helst fint väder, men jag hade bestämt mig för att åka ändå. Iaf försöka. De gick väl.. Hrm sådär.

Jag klarade iaf av vägen, men ja lova svetten spruta. Å eftersom detta var rätt tidigt på morron, så hade ingen varken kört bil eller plogat. De var jobbigt! Men jag svor en ramsa, sen var de över. De va till å med en som sa "Jaha, så du ska ut å åk du!" Hehe jordu gubbe, de kan du ge dig fan på ja ska! Han måste ha tyckt ja va knäpp.

Neförsbacken kom å jag kunde slappna av några sekunder. Sen svänger man in till backen som vanligt åt sommarvägens motsatt håll, de enda problemet var att det inte fanns någon väg in!

Som man kanske ser, var de rätt igensnöat. En ramsa till forsa genom mun, men jag hade väl inge val än å klättra uppför meterhögen av snö.

Vid detta tillfälle var jag lite småless på snö, men tänkte att allt skulle bli bra bara jag kom över högjäveln.

Haha inte då. Fan, jag som hade slitit mig igenom hela Utsiktsvägen, skulle bli tvungen att stava mig in till backen med snö upp till knäna.

Ja, detta är en bild tagen för några år sen, men ville bara visa ungefär hur det var nu. Fast.. det var iaf 5 ggr värre. Där på bilden kunde jag ju iaf åka framåt ganska lätt. Det kunde jag INTE nu!

Tillbaka till historien, så tänkte jag att det skulle iaf bli bättre då jag kom ut i backen!

Allt minne jag hade av någon slags pistad backe, de fanns ju inte på världskartan. Fick åka i ett skoterspår som nyligen gjort av nån pistvakt.

Jag var ensam. Liftarna hade de kört igång, men jag var helt.. jävla.. ensam. I kanske en timme. Helt otroligt! Ja, det var 2 liftgubbar som stog å skotta, men annars var jag alone. När jag åkte upp för 3dje gången i Norrliften, såg man 2 spår i backen till vänster. De var mina. Shit, jag har aldrig vart me om dess like!

Efter att ha kämpat i några timmar, insåg jag att jag måste ta mig hem, hur fan nu de sku gå, eftersom man måste åka lite genom skogen. Herregud! Jag åkte en liten omväg och inte genvägen genom Malmonepasset som man alltid brukar. Såg då jag körde förbi att de var helt jävla igensnöat. Hade jag tagit mig igenom där, då hade jag krävt guldmedalj.

Detta är på fredagen, då det var ändå rätt fint väder. Även om jag har typ tusen kort på alla fjäll i Hemavan, så kan jag inte låta bli att fota varenda år jag är där. Älskar varje sekund! (Nästan.) ;)

Nu blev det ett hejdundrandes inlägg här med massa roliga stories. Tänkte avrunda här och fortsätta på ett till inlägg!