Sandra

På lördag vid lunch ringde farsan, han var bakis :P så han tänkte om vi kunde åka till Vindeln lite senare istället för 12 som vi hade sagt dagen innan. Då tänkte jag "toppen!" hinner jag träna innan, så det blir ju perfekt. När jag kommer ut och ska gå till cykeln, är den inte där. Jag förlorar hjärnan en stund, tänker att om jag vänder bort huvudet och vänder tillbaka kanske den står där. Det gjorde den inte såklart. Men då börjar jag få tillbaka skallen. Det var då faans, jävla helvette osv..

Jag börjar förbrilt leta, den måste ju stå på ica. Det gjorde den inte. Den kanske står på träna? Nej, jag cyklade ju med den hem igår. Snart börjar jag inse att hoppet är ute. Cykeln är snodd. Och jag svor hela vägen från ica till träna, jag hade blivit drabbad av en förbannelse och jag var så jävla arg så jag visste inte vars jag skulle ta vägen.

Ilskan kokade. Men efter passet kändes det lite bättre och när farsan å brorsan sen kom å hämtade mig så lugnade jag ner mig lite. Och väl hos farmor bjöd hon på go-maten, så då vart de mesta bra igen. Det skulle lösa sig med cykel ändå.

Usch när man har vänt på dygns-rytm att man är uppe sent på nättren och vaknar sent, och så ska man ta sig upp för att vara i skogen kl halv 8 den här gången. (Ju senare det blir på året, ju senare börjar man jaga på dygnet, just för att solen gå upp så sent). Men det är iaf tidigt för mig. Eller egentligen är det inte att gå upp som är det jobbigaste, det är att somna tidigt. Så när vi skulle gå och lägga oss, blev jag så stressad för att jag visste att det tar lång tid för mig att somna. Och varken Tobias, farsan eller farmor snarkar rätt tyst när de väl kommit igång, så från början var det ett helvete. Men tillslut lyckades jag somna och vakna 5 minuter senare då väckarklockan ringde. Eller a, det var så de kändes.

Men det gick jävligt bra ändå, kände mig rätt pigg så de var bara roligt.

Dock fick vi varken se eller skjuta någon älg, det enda vi såg var en älghund som kom förbi och tiggde lite körv vilket han inte fick, men sen sprang iväg in i skogen.

Jag har alltid tänkt älghundar som jävligt ilskna djur som knappt kan umgås med människor och så var det väl förr i tiden. Men den här hunden var så himla gosig, han for direkt till farsan som stog upp och började vifta på svansen, nosade runt och var hur söt som helst. Tydligen en jävulskt duktig hund också. Efter en timme eller så, dök faktiskt hundägaren Lars upp och bad oss skjutsa honom till hans bil (vi hade vägpass). Och efter kanske en halvtimme efter farsan var tillbaka, kom hunden igen, fast från andra hållet, nosade runt en stund och gick sedan någon meter bort för att sedan lägga sig ner. Farsan var precis på väg att ropa till Lars, då han kom med bilen längs vägen. Det var precis som att hunden visste att husse skulle komma och la sig på sidan av vägen för att vänta på honom! Det var riktigt coolt att se :)

Det andra passet var också ett vägpass, men precis i en brant backe, så vi fick klättra. Det var inte lätt må jag säga. Tänk dig snö, en varm sol som legat på, och ojämn mark, plus att jag fick ge ofrivilligt stöd till lillbrorsan från min jacka. Hahah vilken syn!

Vad som måste ha sett ännu roligare ut var när vi skulle bege oss ner. Jag tror inte nån lyckades utan att halka nångång! Och tillslut såg jag Tobias bli så less på att inte ha nå fäste, att han bara satte sig ner och kana resten för att sen slänga sig upp på väggrenen! Eftersom jag var ovanför och såg alltihop så fick jag ju knappt nå fäste heller, mest för att jag höll verkligen på dö av skratt! Men det var verkligen till att hålla koll på kropp så man inge föll och slog sig.

Vi fick inte bli varse om nå älgar där heller. Men det gjorde inte så mkt, hade en jävulsk skön dag ändå! Solen lyste på, snön smälte och glittrade på träden och det var som om det var vår! Helt otroligt =) sen var det så himla roligt att umgås med min pappa och min bror.

Efter det stormade vi mot stan för att se min andra lillebror lira hockeymatch! Han har ju fått börja lira mkt nu i Lövens a-lag och det var första matchen vi, eller iaf jag sku få se. Dom vann mot Kalix med 6-0 och broder lirade väldigt bra! Så det var riktigt roligt att se :)

Sen efter det myste jag och Johan på hemma hos honom! Haha pizzahistorien... Kan vi ta en annan gång ;)

Nu har jag föresten nästan bestämt hur jag ska se ut nästa helg ;) ska bli så jäkla roligt!

Jag tror det var en lördag som en kvinna ringde mig. Hon presenterade sig och sa att hon ringde från MakeoverStudio och att min vän Yrsa hade varit "Modell för en dag" hos dem och hade då skrivit upp mig på rekommendera-en-vän-listan. Hon frågade om jag var intresserad av att vara modell för en dag hos dem. Självklart svarade jag JA! Lät ju riktigt roligt.

Det började mindre kul. Jag hade nästan precis kommit hem från Sthlm och hade tankarna på så mkt annat. Visste att jag skulle ha med mig ca 3 ombyten, håret skulle jag få göra som jag ville och sminket skulle de fixa. Det var kl 12 på dagen egentligen, men hon ringde och frågade om jag kunde komma kl 14 ist, då det blev nån felbokning. Och det gick ju bra, skulle jag ju bara få mer tid att fixa. MEN! Tidsoptimist som jag är, så kom jag ju försent ändå och hon lät lite sur när hon ringde för att höra vars jag var. Det förstog jag också att hon blev. Så klantigt av mig.

Ja, iaf, så hittade jag ju knappt dit heller, jag var så stressad att jag gick fel. Och när jag kom till dörren som det stog "MakeoverStudio" på, var den låst. Men när jag äntligen kom ner till studion så verkade de ändå trevliga och glada. Så satte de mig direkt på sminkstolen och sa att vi låg lite efter. Men sminkningen gick smidigt, jag sa ungefär vad jag ville ha och så gjorde hon det.

En tjej från draggen var det som sminkade mig. Och när jag nämnde att jag själv gick dans på gymnasiet, så hade hon på nått vis redan förstått det, på kroppsspråket eller vad hon nu sa. Tycker verkligen att min danskropp har lämnat mig rätt mkt, men det kanske sitter i.

Och en till sak som var roligt var att de 2 riktiga fotomodeller som jag känner, min kusin Petter och min föredetta kollega Josefin, kände hon också.

Sen var det dags att fotas och killen frågade mig om jag var nervös nånting. Jag svarade ärligt nej, för de var jag inte heller. Hade jag haft tid på att tänka igenom allt de här hela veckan, så hade det kanske varit annorlunda, men nu hade jag haft så mkt innan att jag inte ens hunnit tänka på det. Jo lite såklart, men iaf så kändes det rätt bra att stå där med kameran uppe i nyllet. Han visade mig en bild bara efter några knäpp och man såg på kvalitén att de här kommer att bli riktigt bra bilder!

Sen bad han mig göra olika poser och det var så himla roligt! Han berömde mig och tyckte jag var jätteduktig (det försämrade ju inte direkt självförtroendet).

När jag var klar fick jag sitta ner och dricka kaffe en stund, för fotografen skulle bara välja ut de finaste bilderna och redigera dem. När kvinnan som ägde det hela såg bilderna verkade hon bli helt förtjust! Hon tyckte de var otroligt fina och att jag borde söka med dem :P Fotografen frågade t.o.m. om han fick använda någon bild i hans portfolio, vilket jag självklart sa ja till. Efter allt smicker och beröm promenerade jag stolt ut och kände att det var en dag jag inte skulle glömma i första taget!

För tillfället går det inte att lägga upp bilder, försökte igårkväll också, men det visade sig var omöjligt. Men ska lägga upp fler bilder från tagningen :)

"Usch så jobbigt det är att stiga upp på morgonen!" brukar ju vara den vanliga frasen jag tänker på morgon kvisten.

En riktig slöjävel är vad jag är. MEN! Idag var det faktiskt rätt kul att vakna kl 7. Jag lyssnar ju väldigt mkt på Rockklassiker och som vanligt är det väldigt roligt att höra på då man är som tröttast.

Idag var Ian Haugland istället för Anton, men jag tyckte Jonas och Ian skötte de bra tsm ändå. Och som vanligt spelar de Felhörningen!

"Det är dags för .. Felhörningen! -Va saru? -Felhörningen. -Medhörningen? -Näe, felhörningen. -Noshörningen? -AMEN VA FAAN! FELHÖRNINGEN! -Jasså, Felhörningen. I morgonrock!"

HAhah aa så jävla skön jingel.

Iaf! Det var en kille som hade skickat in ett mejl om sin polare. Han var HELT hundra på att i Motörheads - Ace of Spades sjöng Lemmy "And don't forget to CHOKE HER!" då han egentligen sjunger "And don't forget the joker!"

Haha en såndär rolig sak som är lätt hänt. Här är låten:

Och för de som inte vill höra hela låten, hoppa till 1:34.

Det kanske mest intressanta med detta var precis efter Felhörningen, då en låt skulle sättas igång. Gissa vilken låt som spelas? Jo, om inte Motörhead - Ace of Spades som om de vore självklart ;P så den låter har klamrat sig fast på skallen idag!

Nästan samma sak hände i somras. Vi körde från Vindeln och hade hela dagen dundrat på med Metallicas skiva Metallica (The Black Album) och låtlistan ser ut såhär:

1. Enter Sandman

2. Sad But True

3. Holier Than Thou

4. The Unforgiven

5. Wherever I May Roam

6. Don't Tread On Me

7. Through The Never

8. Nothing Else Matters

9. Of Wolf And Man

10. The God That Failed

11. My Friend Of Misery

12. The Struggle Within

Så, då satt vi och lyssnade på låt nr 4, The Unforgiven och just när låten tog slut, tyckte nån (gissar på mamma, men kom inte ihåg) att vi skulle byta till radio. Och som vanligt står alltid (iaf om jag, farsan och killen får bestämma ;) ) kanalen på rockklassiker. Precis då vi stängde av cd:n och satte igång radion, gissar vilken låt som spelas? Jo, exakt samma som skulle ha spelats om vi hade haft kvar på cd:n, nämligen Wherever I May Roam och alla var lika chockade :P

En rätt rolig dag. Jag hoppas bara jag får fara till Vindeln snart!

Åh vilken härlig dag :)

Jag har varit helt ledig, ingen skola, inget jobb. Så jag och Johan bestämde oss för att dra till stan och äta på Eastern Palace. Från början fick vi ingen riktig mysstämning då vi fick sitta nästan bord-i-bord med ett sällskap på 3 kvinnor som pratade rätt högt. Och precis brevid fönstret så kallt var de. Men ack så god maten var! Vi körde på buffén de serverar med bl.a. friterad kyckling och mkt annat gott. Brödet de gör på det där stället är farligt, man vill helst ta med sig en hel kartong med sig hem och äta mer hemma.

Jag och Johan åt inte ihjäl oss den här gången som brukar vara lätt hänt. Men det var skönt för en gång skull att inte vara asjävlaproppmätt efter en middag på Eastern Palace. Och jag vart lite snällare då jag fick mat :P Jag älskar Johan! ♥

Jag har gått och gruvat mig för att jag måste jobba nästa lördag. Men idag fick jag ett sms där de stog att en kille kan ta mitt pass då! Så Ida, i'm ready to PARTEY ;D so happy.

Efter Eastern Palace kom morfar och hämtade mig för att fara hem till dom uppe på Berghem. Morfars bror Rune var hos dem och hälsade på. Mamma och brorsan kom också efter en stund och det var så himla mysigt! Vi träffar inte Rune så ofta eftersom han bor i Örebro, så det är alltid trevligt då han kommer upp. Han visade några bilder på sina barnbarn som alltså är våra 3-meningar. Det är synd att man nästan aldrig får träffa dom, men det blir väl så när man har ungefär 60 tremeningar eller vad det nu är på mammas sida. Lite roligt om vi alla skulle styra släktträff..

När jag kom hem hade mamma påmint mig om lyxfällan som skulle gå ikv. Det handlade om den där dumma bruden som hade verkligen noll koll..

Har sett Lyxfällen flera ggr och de flesta verkar ju leva upp i det blå. Men när programledarna har nästan skällt ut dem och visat att så kan man inte leva, har de alltid sett ut som att de förstog och mått hemskt dåligt över det, börja gråta osv.

Men den här tjejen var typ lika glad ändå. Hon log och skrattade till lite och verkade inte förstå allvaret i det hela.

Bruden hade inge jobb. Hon hade sökt några, men tyckte inte att de var glammiga nog för henne. Hon var 23 år. Hon såg ut som 14. Hon hade dyra, fina väskor, skor och kläder fulla lägenheten som hade kostat henne 48 000 det senaste 5 månaderna hon bott i sthlm. Hon gick ut ungefär 5 dagar i veckan. Hennes framtida planer var att flytta till LA och jobba där antingen med att sälja dyra lyxbåtar, eller som skådespelare.

Herreguud! Ingen verklighetsuppfattnings alls. Det var så skrattretande, men ändå vart jag arg. Hur tänkte hon? Jag ville bara söka upp henne och ge henne en smäll på käften.

Men, ja som i alla Lyxfällan-program så löser sig allt tillslut. Och den dumma blonda bruden hade verkligen förändrat livsstil. Ja hon hade ju färgat håret mörkbrunt! Ja, det är sant! Haha.

---

Imorgon har jag skola, sen ska jag följa med farsan och brorsan upp till Vindeln, för på lördag ska jag vara på ett jaktpass kl 06.30 ;)

 

Bilderna är lånad av Carolines kamera :)

Från början blir det oftast så, killarna för sig och tjejerna för sig.

Alex, Johan, Jocke, Simon och Simon.

Lars, Johan, Simon och Jocke.

Rätt färgglatt! Flickorna körde dock på svart. Men jag tycker vi regerade ändå.

Carro, jag, Jessica och Erica.

♥

Sedan blev det lite roliga bilder!

Killarna bjöd på kisbild..

Då ville vi också göra det!

Haha eller något liknande.

Yeah. Jocke, Simon och Johan.

Jag och Carro.

Erica och Jessica.

Släktskaran! Och så Alex därbak :P

Sen vet jag inte vad som hände!

A, det var iaf dödsroligt! Hoppas på fler sånnahär fester :)

Mkt kan ju gå fel när man dricker. Men när man dricker älgöl 7.5er och spelar ett hemma(hemavan2010)-gjort spel som just presenteras som världens bästa öl-spel och man råkar måsta dricka mest och kan inte förnedras.. Då går det fel. Det fanns som ingen annan utväg.

Dock hade vi ju jävligt roligt! Alltså innan det spårade in my head.

Detta var då ganska precis då kvällen började. Man ser ju på dessa fina fejs att alkoholen inte börjat verka ännu.

Alex, Elin och Hanna hemma hos Malin på hennes balkong.

Här är kvällen rätt ung, vi har just satt oss inne i vardagsrummet och jag ska precis introducera ölspelet.

Malin, Sofie, Rosanna, Hanna, Elin.

Här börjar kvällen spåra. Somliga tyckte ölspelet var fantastiskt roligt!

Vi gör ett litet hopp, för här har kvällen spårat för länge sen! När Jag å Alex väcker upp gamla minnen och danser. Det här var nog den snyggaste bilden.

Här vet jag inte vad som försegick. Men säkert mkt! Efter det for vi på krogen och det är en historia för sig..