Sandra

Haha det var morgonen i torsdags. Om man nu kan kalla de morgon. Men iaf.. :P

Viktor i köket slutade på Lottas i onsdags och vi skulle festa lite. Det var jättetrevligt, vi började på Lottas. Jag kom på när jag satt på 8an att jag inte hade ätit någon middag! Men kände mig inte hungrig så tyckte att det inte skulle spela nån roll. Så blev vi bjudna på jägershottar, och en specifik utvald gåva åt Mats. ABSINT! Han ville nog helst dö, men han drack en del av den ändå och lämnade lite drygt hälften. Sen tyckte han att någon som aldrig druckit det skulle smaka eller nått, och jag som älskar att shotta, erbjöd mig såklart! Dom sa ta bara hälften! De är starkt som fan! JAja, tänkte jag och hällde i mig nästan hela. Fan, det är ju svårt att dela upp de! Men jääävlar vad starkt det var. Det var ändå rätt go smak på de, men jag grät nästan. Fick lite svårt att andas, och jag jämförde det med då Viktor i köket sa att jag skulle lukta på en gryta som han höll i. Jag tänkte KUL och stoppa ner hela huvudet för att dra in en rejäl doft. I nästa sekund flög jag bakåt i ett förbrilt försök att återfå andan. Jag hosta och hosta och det bara spruta tårar. Viktor höll väl förmodligen på dö av skratt då han mena på att jag inte skulle ha stoppat ner hela skallen i grytan. Det var okokt hallon-mango. Hallon-mango sås är jävulskt starkt, OKOKT hallon-mango.. Ja, det är ju då ännu starkare. När de kokas brukar man måsta ta omvägar runt för att det luktar så jävulskt starkt. Och ja, jag höll på dö och ville gå hem från jobbet. Hahah nej, inte riktigt.

Iaf tillbaka till absinten. Vi drack på och sen begav vi oss till olles. Då började jag känna att jag var ganska packad. Då vi gick från olles skulle vi lämna Sara hemma. Utanför Lottas parkering var det någonting som hände. Jag föll bakåt och tyckte att jag landade ganska mjukt, men slog armbågen i nått. Men kände inte av de så värst. Så vi fortsatte promenera hem och tillslut låg jag i sängen med älsklingen.

Då dagen efter när jag vaknade, sträckte jag ut min arm och som halvt tittade på den. Det var då jag upptäckte det! Min högra armbåge var dubbelt så stor som min vänstra! Den hade alltså slått i jävligt hårt då jag ramlade, för det syntes verkligen att den hade svullna upp.

Idag, 4 dagar senare ser armbågen ut såhär:

Här ser man hur blå den är.

Och här hur gul den är.

Ja, ingen vacker armbåge att visa upp på julfesten :P Och jag kan lova att jag mådde inge bra på torsdagen. Satan å. På jobbet ville jag lägga mig ner och inte stiga upp förrns det slutade snurra och guppa. Huvudet kändes som det skulle sprängas. Och jag hade ätit en för gammal macka med pasta och en typ redan använd pizza, så magen mådde inge bra den heller.

HUuvva!

H!

Alltså den dagen..
Måndagen den 26 april, då hade jag god lust att se ut såhär



Säga upp mig från alla jobb, skita i allt och sen gå till nån piercingstudio.

Fast den känslan gick såklart över.
Jag ser ut som en vanlig Sandra Boström,
fast utan skrot i näsan!

Drömscenariet..
Är sjukligt trött och har jätteont i skallen,
vill bara däcka handlöst i sängen.
Kommer mot sängen och ser med skräck att alla sängkläder ligger löst slängda på sängen och inte i.
Nytvättat alltihop.
Måste alltså bädda..
UUUUHH!
Tungt.
Men vad gör man?

Skjut inte upp saker,
man vet aldrig när den tiden kommer då det finns risk att du hellre vill döda dig själv än att göra det.

Och varför är jag inte i Hemavan för?



Vill tillbaka.
Kan lova att på den där bilden trivdes Sandra!

Ganska förvirrad jag är.

I fredagskväll var jag helt säker på att dagen som skulle komma var söndag.
Jag ringde och hörde med mamma om hur morgondagen skulle se ut,
eftersom att nu har Nolia öppnat igen efter att ha varit en lång period stängd.
Men sen kom jag på att det skulle bli lördag och det var som ingen brådska med det.
Lördagen kom och gick.

Idag, söndag, tänkte jag att jag skulle ringa och beställa en tid hos Petra för mina naglar.
Jag vill ha den på måndag,
så det skulle bli bra om jag ringde 2 dagar innan.

Euh, vänta nu?
Det var ju söndag.
Helt jävla säker på att det var lördag.

FÖRVIRRAT!


Haha förlåt Anna, men den är så rolig.
Detta var -08 i Hemavan.

Nu ska jag försöka färga håret utan att misslyckas och färga hela ansiktet istället.

Säger man hörlurar föresten?

Mitt hår..!
Det är så kort att jag knappt ser det längre.
Jag vill ju ha långt hår,
men det verkar fan inte gå att få..

Nu sitter jag och har tryckt nästan en subwaymacka efter jobbet.
Haha
alltså det är helt fantastiskt hur less man kan bli av bara ett hår.
Dock är ju håret mitt väldigt viktigt.
det är jobbigt som fan ibland visst,
men fortfarande..
Störande.

Gaaaaah!

Jag förstår inte.
Jag har ett liv att njuta av,
just nu är det riktigt skönt bara.

Men självklart ska det också kosta,
men får inte bara ha det bra.

VARFÖR?!

Varför kan det inte bara få vara perfekt?
Bara.

Jag ska straffas för att jag har det bra äntligen.
De jag minst vill ska hända,
händer.
Varför det sammanträffandet?
Varför just den oturen?
Ta alla mina pengar istället,
bara jag slipper det där priset!

Det är inte riktigt rättvist tycker jag.

Äh, nu kanske jag överdrivet.
Men det är fan så jag känner just nu
och det är jävligt frustrerande.
Satan så ilsken jag blir!

Vafan?

Idag har jag haft en skön dag,
tränat lite pilates, diskat och städat.
Ska börja med lite käk alldeles strax.
Och vad kraschar i bervinkastet och förstör hela min dag?
Jo en räkning..
Från Telia-Sonera!
Vad fan är det förnått?!
Jag har inte jävla telia.
200:- ska de knappast få av mig dom jävlarna.

Fan.

Vilken jävla otur man ska ha..
Precis den helg man ska ut och ha riktigt roligt,
då ska man självklart få skavjävlasår.
Och när jag får skavsår,
då gör det så jävla ont att jag har svårt att gå i alla skor.
Spelar ingen roll vilka.

Dock hade jag en jävulsk tur som fick skjuss till corona från Mira.
Tack Malins mamma! :D

Fan,
ska jag gå och bli sjuk nu igen?

Och mobilsatanet vill icket funka heller.
Inga kontakter som jag sparar, sparas.
Vad är det för förbannelse jag stött på?

Må helvettes eldar förtära dig med ett plågsamt hugg
och det enda jag ska göra är att njuta...

Det värsta som finns,
tro mig,
är när man vaknar upp på morgonen
huvudet känns som en för trång bikupa som snart är på väg att sprängas..
Och vet att du måste och jobba senare på dagen.

Det är inte kul.

Jag hoppas för allas skulle att jag blir frisk snart,
jag blir bara grinigare och grinigare.
Så för alla som möter mig är det kanske bäst att jag är frisk.

Tror inte ens mina kollegor kände igen mig idag.

Oftast är jag glad,
skrattar åt allt
och väldigt taggad.

Men idag..
Sur och tvär.
Så seg som bara en riktig jävla segis kan vara.
Suckandes åt allt.
Tur att jag är bäst och gör plockbrickor så jag får dricks!
Jobbade 1 h 20 min över ikväll,
men sådant får man ta helt enkelt.

It's just one of those days..