Sandra

Haha,
jag vaknar nu kl halv 3 och inser att det skulle inte hänt riktigt.

Vid halv 11 tiden började jag bli väldigt trött,
låg i soffan och jag har typ världens skönaste soffa.
Jag slog av ljudet just under reklamen
(började se en stund av Fantastic Four bara för att jag inte sett hela den)
men jag vaknade några minuter över 12 och tänker
"Oj, fan vad jag somna! A, jag går väl och lägger mig".
Dock gick inte tankarna längre än till just bara tankar,
för jag "råkade" vända på mig och vaknar nu halv 3 och förstår att det inte hade gått så bra.

Jag tror något satt i att jag visste att jag fick lov å gå och tvätta bort sminket,
gå på toaletten och borsta tänderna, vilket var väldigt jobbigt just då.
Så det resulterade till att min kropp strejkade lite..

Men NU ska jag gå och lägga mig iaf!
På rikt.

Jag håller på bli tokig!
Jag vill fara utomlands, och det fort.
Det är inte ens roligt.
Man ser allas bilder på jävla facebook när de varit utomlands, det är knappast rättvist.

Haha nej, jag är inte en bitter svensk jävel..

Visst, underbart att det börjar töa som tusan och att solen värmer.
Bra mkt bra.
Men jag vill ha meeer.
Jag vill ha värme!

Men snart är sommarn här och då blir det Bättnäs.
Om inte varje, så åtminstånde varannan.


Sist jag var utomlands var 4 år sedan och det var i Antalya, Turkland.

4 år känns ganska länge.
Så förhoppningsvis blir de kanske någon resa i sommar.
Dock har ju Island ställt till det, så det känns ju inte som att man bokar en resa nu.

Men drömma kan man ju ;)





Det var hur roligt som helst!
♥

Jag känner inte för att jobba ikväll.
Jag lovar,
hur otaggad jag än känner mig på att supa och partaja så skulle jag hellre göra det,
bara jag slipper jobbaaa.
Höhöh.

Har iaf varit och tränat en stund idag,
så det känns bra.
Men inte att jobba 9-10 timmar framåt.
Nejnejnej.

Men, förhoppningsvis överlever jag.
Det har jag ju för fan gjort tidigare, när jag trott att jag skulle ha dött.
Men det är just när man inte ha jobbat ett långt pass på länge och dessutom haft lite semester och så vidare.

Ah, ni vet hure e.

Anledning till att jag inte känner för att gå ut i helgen..

Förra helgen blev det 2 dagars.

Helgen innan det blev det 3-dagars!

SÅ,
jag kände inte riktigt taggen till att gå ut i helgen också.
Plus att jag ska jobba på lördagskväll, och vill ha lite energi till de å.

Men jag hittade lite bilder från förra helgen som jag tagit med min pånytt-födda mobilkamera.. (?)


Är lite suddigt, men detta är från fredagen
och från vänster ser vi Emelie, Ida och sen jag som sticker ut där.


Haha en suddig Sundis, men en ännu suddigare Johnny från lördagen.


Hehe,
jag, Anna, Annelie (som btw heter Boström i efternamn, AWSOME!), Sundis, Johnny och några fler byggde glasslott. Men det var INTE vi som rev det. Hur fasen det gick till vet ingen..

Men det var otroligt roligt!

Idag har jag städat.
Och jag lovar, det var inte för att jag är duktig.
Det är för att det inte är mänskligt att leva i denna miljö jag har här hemma.
Det är ett lagar av smuts över golvet och jag kan inte förstå hur jag lyckats få det så.

Men nu jävlar ser det lite bättre ut.

Lyckades nästan att inte shoppa idag på stan.
Men jag hittade en jättefräsch topp på bikbok och ett par örhängen.
Jag kände att jag behövde det lite.
Imorgon ska jag på stan också,
få se hur jag lyckas då ;P


Älskar ryggen på den!
Kunde bara inte motstå ;)

Drömscenariet..
Är sjukligt trött och har jätteont i skallen,
vill bara däcka handlöst i sängen.
Kommer mot sängen och ser med skräck att alla sängkläder ligger löst slängda på sängen och inte i.
Nytvättat alltihop.
Måste alltså bädda..
UUUUHH!
Tungt.
Men vad gör man?

Skjut inte upp saker,
man vet aldrig när den tiden kommer då det finns risk att du hellre vill döda dig själv än att göra det.

Och varför är jag inte i Hemavan för?



Vill tillbaka.
Kan lova att på den där bilden trivdes Sandra!

När jag fick höra att hela min familj skulle upp till Hemavan under påskhelgen,
var jag inte sen med att boka en plats i bilen upp åt mig själv.

Så min Hemavan-vistelse var inte slut!


Det var jättefint väder och med skotran åkte vi upp till en sjö vid masten och bara njöt av värmen.

Hahah nej, inte bara.

Jag har inget skoterkörkort
(fucking me)
så om jag vill köra och polisen får tag på mig, ryker mitt körkort och det blir väldigt otrevligt.
Men,
farsar har ju nyligen skaffat en ny värsting-skoter,
så självklart ville jag prova köra den.

Nere vid byn hade vi stött på polisen 3 ggr.
Men jag frågade om farsan trodde att de skulle komma dit upp där vi var,
men det trodde han inte.
Så jag slängde mig upp på skotern, vände och brände iväg på sjön.
Vände när jag kom lite längre bort och brände tillbaka.
Väl tillbaka såg jag farsan och morsan vinka med armarna.
Farsan ropade POLISEN! och HOPPA AV FÖR HELVETTE! så självklart gjorde jag det.
Men det var ingen fara på taket.
Det visade sig att direkt jag hade vänt och skulle köra iväg hade poliserna kommit brummande efter samma spår som jag körde. Mamma hade nästintill fått hjärtatack och sett mitt körkort ryka och allt.
Men när jag kom tillbaka ensam och ovetandes kände de sig lite lugnare.
Jag hade inte ens sett poliserna. Jag fattade ingenting.
Så jag hade en hyfsad jävla tur!

Efter det såg vi inte en enda polisskoter, men vi besämde ändå att jag inte skulle köra nått mer.

Men morsan ville prova Gröngölingen och tog farsans hjälm.


Medans mamma var borta satt killen och farsan på Blåmesen och myste på.

Så jag fick hela underlaget och hela renskinnet för mig själv.

Niiize.

Sedan blev det bus för fulla muggar.

Tackling!

Yeah.

Haha Tobias jagade farsan runt runt överallt och gjorde allt farsan gjorde.
Men då när han skulle springa förbi mig och mot skotern, var det plötslig djupsnö och Tobias ramlade handlöst.
Det såg så himla roligt ut.

Sen skulle han såklart spöa farsan.

Haha.

Efter ett tag kom mamma tillbaka och berättade att hon hade sett Bäcklunds och gänget som satt också på sjön, bara på andra sidan en kulle. Hon hade tänkt att hon kanske inte skulle märkas bland de 20 människorna,
eftersom oftast brukar de ha nått för sig, typ laga mat eller nått.
Men nu satt de och solade, alla vända mot sjön såklart.
Så med mammas fart hade hon brummat in och de hade alla sett henne.
Men ett litet skämtsamt skratt sa hon "Haha, det är inte Micke!"
Som att de skulle bli lurade av samma skoter och samma hjälm som han har.
De skrattade också lite och svarade "Aa, vi såg det på.. hållningen!"
Haha om hållning är fart, så kunde jag förstått det ;)


På måndagen åkte jag och mamma lite slalom.
Ganska härligt!

Ja, förutom när jag och en annan tjej i backen höll på att bli nerkörda av 2 idioter.

Jag och mamma stannade i backen (observera väl synliga) och lät några åka förbi oss, varav en tjej som var nybörjare på telemark. Sen såg vi ett rätt stort gäng komma åkandes, så vi besämde oss för att dra iväg.
Skulle just med ganska stor marginal svänga förbi den där telemarkstjejen, då jag känner hur en rödjacka sveper förbi och nästan på mina skidor. Jag hinner knappt uppfatta vad som hände, men jag ser i ögonvrån hur den andra röda jackan sveper förbi telemarkstjejen på andra sidan. Han åker så fort att hon ramlar.
Jag blev tvungen att stanna upp, fatta vad som hände och skrika efter dom.

Jag tittade på tjejen. Hon såg lite skraj ut, men samtidigt som lite som att det inte var hennes fel att ramla.
Jag hinner bara fatta ett beslut och det är att åka efter dom.
Jag laddar och ser de långt borta. De åker rätt bra, hoppar och åker baklänges. Men plötsligt stannar de och jag känner glad, men samtidigt så jävla ilsken.
Åker till dem och frågar lite argt, men ändå lugnt
"Vet ni hur nära ni var på att åka omkull jag och en till tjej där uppe?"
Jag vet inte riktigt var för reaktion jag hade väntat mig.
Men inte den jag fick iaf.
"Hahah vadåå näeee?"
Ingen som helst respekt i backen. De kunde inte ens förstå att de gjort fel.
Det gjorde mig om möjligt ännu mer förbannad.
"Jo, ni höll fan på åka på våra skidor, så nära var ni"
De tittade på varan lite skämtsamt och verkade inte bry sig de minsta.
"Det var t.o.m. en tjej som ramlade där uppe för att ni åkte så jävla nära henne"
"Ööe vadåå, vi såg inte någon som ramla"
I samma veva kom en tjej till och stannade brevid oss.
Hon verkade vara deras kompis, för hon sa
"Näee, jag såg ingen som ramlade"
Då kände jag ilska, men jag blev tvungen att behärska mig.
"Näe, men det var det! Så jävlar tänk på det nästa gång."
Sen åkte jag iväg.
"Öööhh...!" ropade det efter mig som om jag var en surfitta.
Och det kanske jag var, men jag tror inte att de någonsin har blivit tillsagda.
För jag fick en känsla av omogenhet och lite mållöshet.
Och lite som att de skämdes, fast inte ville visa det och verkade obrydda istället.
Men jag känner att jag hellre är en surfitta i det smamanhanget, än har 2 brutna ben.


Haha vi körde glasses-style i puklbacken vid stugan.

På tisdagen åkte vi därifrån.
Jag hade lite blandade känslor.
Det skulle bli skönt att få träffa Johan igen.
Och det skulle bli skönt att slippa den otrevliga stämningen vi fick i stugan efter ett rejält bråk mellan morsan och farsan om egentligen värdelösa saker.
Men jag kunde då inte fatta att det skulle förmodligen komma att dröja ett år ungefär innan jag åker upp dit igen.
Och jag kan fortfarande inte fatta det.
Känns förjävla trist måste jag säga.
Men just nu finns det inte så mkt jag kan göra åt saken tyvär.


♥

Sista dagen..
Vem känner för att åka hem från underbara fjällen?
Inte gjorde då jag det.


Och ska jag vara ärlig tror jag Johan inte ville det heller ;)
Han hittade ett 3:dje mkt vackert par solbrillor.


Måndagen bjöd inte på fullt lika fint väder som söndagen,
men man ser ändå hur solen lyser igen några moln över fjällen.

Och nu ska hemligeheten som killarna planerade dagen innan avslöjas!

Här är de på väg och tar sats..

Här börjar de staka för att få så mkt fart som möjligt.

Och här bestämmer de sig för att ta av sig skidorna.

Ja, de ska alltså gå upp för Jungfruvårtan, som är 1247 m.ö.h.
För att sedan åka ner.
Det är ganska långt..

Jag och Carro åkte ner, satte oss i Kattungen en stund och åkte upp.
Då undrade vi vars de var ungefär.
Kanske lite drygt halvvägs.
Men chocken blev det när de var längst upp!
De hade typ knappt gått en halvtimme.
Sen berättade dom att en telemarkare hade gått upp, nästan förföjt dem,
så de ville väl inte komma efter honom.
Vi väntade på att de skulle åka ner, men det visade sig att vi skulle hinna minst 3 åk till..

Här försökte jag peka ungefär vars de var.
Jag såg verkligen ingenting i kameran och gav ett tappert försök att visa med fingret.
Men det gick väl sådär.
Om tittar snett upp till vänster om fingret, så ser man en rätt stor prick.
Ovanför den är dom.

Här är de på väg ner.
Telemarkarn hade redan begett sig.
Såg ut att vara hyffsat kallt där,
då det var jävligt kallt "nere" vid toppen av kungsliften.

Vi åkte ner för att möta dem vid Glidarn, men på vägen såg vi en fjällämmel.

I Kungsliften på vägen upp hade Carro hojtat till och tyckt hon sett en råtta.
Haha men det var ju bara den där söta saken.
Stor som en tennisboll ungefär och INTE som ett bowling-klot.

Samtidigt som jag stog och fotade lämmeln, så stog 2 killar några 100 meter nedanför och skrek.
Det hörde dock inte vi då, men ju längre ner vi kom desto mer hörde vi att de skrek.
Jag såg Jocke stå på spåret och vinkade hejvilt med stavarna.
Jag hörde inte inte vad han skrek, men det enda logiska jag fick fram ur min hjärna var detta
"Igår laddade killarna järnet för att få sina egna spår längst ut från själva åk-spåret.
Ja, det ska jag knäcka!"
Och jag började ladda med fart.
Men,
då kom jag ungefär 20 m från Jocke och jag såg att han inte alls menade att jag skulle knäcka nå spår.
Han pekade upp mot spåret de hade kommit ifrån och ropade "HANDSKEN!"
Då förstog jag.
Men då var det lite försent.
Carro hade dock hört det lite tidigare och var mkt högre upp än vad jag var, så Jocke sa åt henne att klättra/gå/plumsa igenom djupsnö för att ta sig upp dit handsken var.
Jag såg en liten, liten prick uppe på ett krön.
Jag ville inte tro mina ögon, men det var sant.
Den lilla pricken långt där borta var handsken.
Jag åkte bort till Johan som stog nästan bort vid Glidarn.
VI fick oss då ett och skadeglatt skratt.

De där 2 små prickarna, var Jocke och Carro.
Det var så roligt, för att Carro var ju redan på väg, men då började Jocke klättra efter henne.
Varför han nu skulle göra det i onödan, men det var väl för att visa lite snällhet och anstränga sig han också :P
Haha det var en rolig syn,
men jag gissar att det inte var fullt så roligt för de andra paret.

Johan förklarade sen hur han knappt såg någonting med sina genomskinliga och repiga glasögon.
Han tittade ut över fjällen och konstaterade att allt var vitt.
Det var ju inte lika fint väder som gårdagen, utan mulet och lite trist.
Så det gör ju att man blir snöblind lätt.

Efter en stund kom den första slitna krigaren.

Hon var rätt less.
Sen kom den andra.

"Hur less är du?"
"JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS!"
Hahaha.

Efter det åkte vi ner och fikade.

Johan fick låna mina brillor ett tag, han var ursöt i dom.

Självklart var det dags att hoppa lite efter fiket.
Jag var den som skulle hoppa först och eftersom killarna hade hoppat och laddad järnet, varför skulle inte jag kunna göra det då?
Så jag laddade enda upp från början av backen.
Bestämde mig för att jag inte skulle bromsa eller svänga.
Kände i hoppet att det gick lite fort va..
Men i luften att det kunde gå bra.
Men det gjorde det inte, utan jag tappade hela kroppen, flög bakåt och slog bakhuvudet som satan i backen.
Jag visste att jag måste titta upp hur förvirrad jag än var.
Och när jag för huvudet uppåt ser jag att jag störtar mot det andra hoppet.
Det enda jag tänkte på var att jag måste svänga, för annars dör jag.
Jag lyckas svänga av, men far ut i hårtsnö och klumpar och typ en stor grop.
Jag låg ner en stund och kände huvudet dunka.
Men jag minns iaf allt, så det var ingen fara.

Efter det hoppade jag inget.
Men killarna gjorde det däremot.

Haha det ser ut som Jocke ska slå i skidspetsen och slå på näsan.

Men han lyckas iaf landa. Hahah.

Tyvär tog kamera-minnet slut här så jag fick ingen bra film på Johan när han skulle hoppa.
Eller jo, man kan se hoppet, men det går inte att ta en bild därifrån.
Så i får en ansats-bild ist ;) med rätt mkt bakåtvikt...

Vid Centrumliften var det 2 gigantiska hopp.
De hade vi provat någon dag tidigare bara för att.
Carro åkte före mig och jag såg hur hon satte sig efter hoppet, men lyckades ändå ta sig ner, så jag satsade.
Lyckades inte få en bra fart, så landade ovanpå hoppet som Carro och där är det jävligt hårt.
Så jag tappade all styrka i benen och dunsade ner.
Men lyckades ändå ta mig ner.
Höll verkligen på att skratta ihjäl mig efteråt.
Det var precis som att hela kroppen tryckts ihop och att knäna satt uppe vid axlarna och hjärtat nere i fötterna.
Och så kände jag hur det pirrade i armarna, axlarna och bröstet ett bra tag efteråt.
Så vi fick oss en smäll allt.

Idag skulle Jocke klara det utan att ramla som han hade gjort tidigare.

Och han klarade det faktiskt.

Vid 4-tiden då de mesta stängde, bestämde vi oss för att börja rulla därifrån.
Oj, så tungt det kändes.
Men alla var upphängda, nersläppta och lite överkörda också,
så det kanske var bäst så.

Johan och Jocke hade nån lek att vinka till alla bilar som körde förbi.

Vi stannade på Frasses i Lse.
Fina google-brännor de hade ;)

En fantastisk resa!
Jag tvekar inte att få uppleva den igen,
för det var verkligen hur kul som helst.
♥

Vaknade upp med ont i skallen..
Ville inte titta ut genom fönstret.
Såg att det var ljust så fick lov att göra det ändå.
Damn.
Det var riktigt med sol.
Visst, hur härligt som helst,
men just då hade jag hellre sovit några timmar längre.
De andra också.

Men eftersom det var sånt underbart väder passade jag på att ta några nästan lika underbara bilder.
Självklart gör ingen av dem något till rättvisa.
Men vad gör man.




Visst blir man lite småkär?
Jag älskar det iaf.

Vi passade på när det var fint väder att grilla.

Med långnagla, grillpinne och svartpeppar i högsta hugg,
blev det någon ordning på elden.
Samtidigt åkte killarna i länken, runt runt och hoppade i de 3 legendariska hoppen på sidan om.

Jocke laddar..

..och gör superman plötsligt.

Johan laddar...

..och gör ett väldigt stiligt hopp!

Johan tyckte det var gott!

Och de tyckte jag också...!
NAM!!

En kvart innan liftarna stängde
Vi skulle åka upp längst upp i kungsliften (den är rätt lång),
och kommer inte ens till 3:dje stolpen så tappar Jocke staven.
Här var jag lite less.
"Vad gör han?!" hann vi alla tänka.

Vi satte oss i en snödriva och njöt av solen.



Det var en helt otroligt dag!

Här planerar dom morgondagen...

Men vad de tänkt får vi se då.
Sen bar de av åt den omtyckte Glidarn!

Lite reklam för Head och Elan har väl ingen dött av ;)

Men det roligaste på hela dagen var nog Zilla-hanget.

Här var en rätt nervös kille.

Där släppar han alla spärrar..

Där undrar vi resten vad fan han tänker.

Där börjar bakåtvikten visa sin starkare sida.

Där sätter han sig på röven.

Där börjar kraschen.

Där inser man hur hög fart han haft, eftersom han åker ifrån molnet.

Där börjar han sakta in.

Där tar det nästan stopp.

Där kommer snömolnet ikapp honom.

Och där är vår fundering om han är död eller levande.

Men jo, fan han levde.
Och han hade benen hela också!

En jävligt rolig och härlig dag!

Andra dagen var inte fullt så fint väder som fredagen.
Vi åkte först i Tärna,
sen gjorde vi ett byte till Hemavan.

Började i Tärnaby..

..där Jocke gjorde en krasch som slutade med att han tappa skidan.
Och grejen med det var att skidan syntes inte..

så han klättra

å han grävde

å tillslut hittan!

Då laddade Johan.

Den laddningen slutade också med krasch!
Hahah.

På fredagen var det tävling i Anja-backen,
så idag när det var tävling i Ingemar istället, ville vi prova starttornet.

Ladda...

..och HOPP!


Och sen..

Om inte det ena hållet, så varför inte det andra..?
HAHAHA!

Så gav vi upp Tärna och begav oss till Hemavan.


I stugan vår hittade Johan ett par riktiga jävla vintersnöglasögon!

Haha, jag tycker inte att det ser ut som en levande därinne.


Haha, början av Hemavanbackarna.
Johan: "Men sku du in i trädet du också eller?!"
Jocke: "NEJ, men jag tänkte köra förbirej!!"

Vi hann inte med så länge i Hemavanbackarna på lördagen.

Men Johan lyckades hitta ännu ett par grymma glajjer i stugan.

Efteråt var det dags för lite dricka.
Vi hade ett helt kylskåp över till drickan, det var ganska kung ;)
Så för att komma igång lira vi en egen variant av ÖL-spelet.

Jag och Carro var dock strong nog att börja dricka redan vid maten.

Sen blev det försök till Salem ;]

Johans försök.

Jockes försök.

Sen hittades glajjerna igen och lite dans på det.

Haha motorsågsmassaken.

Goa gubbar.

Älskling blev full,
fast inte full av alkohol, utan av mat typ vad jag minns..
YEAH!

Hahah, han fick inte vila nå länge, Jocke var helt galen.

Johan: "ÄÄÄEEEH!!! Min mage.. huää.. *spyläte*
Jocke: "JAG MAGPUMPAAN!"
Sandra: "Hahahhaha!"
Johan: "..Jag spyr."

Vad hände och värför?
Ingen vet..
Bara att båda 2 gillare iaf ;)

Några flasker efter kan förklara saken.

Thanks for the memories.

Så var lördagen slut!