Sandra

Otroligt snygga jag på frukosten.

Nu såg man utsikten lite bättre. Iaf i kameran!

Jävulskt fin trädgård!

Berget, med borgen mitt uppe på!

Och åt andra hållet.

Stekte lite på stranden.

På kvällen gjorde vi Hamam och turkiskt bad.

Först fick vi sitta i ett saltrum, det var första dörren där till vänster. Jag har ett sår mellan tårna, så he schve nå jävulskt! Sedan hetjävla bastun till höger. Man ser fönstret in där.

Efter asvarmbastun, som jag trodde jag sku fastna i och fick lite panik (:P) så hoppa vi i ett jättekallt bad.

Efter det kalla badet in i en ångbastu där man fick lite svårt att se nånting. Den låg i där till höger, där den röda slangen ligger. Efter det ner i poolen rakt fram där det var rätt kallt. Sen var det dags för lerbad som man ser rakt fram i den första bilden, bortanför blomman. Trodde de skulle vara nån slags fast och klumpig lera, men det var mest vatten som man hällde över sig. Vi sköljde av oss och gick in dit där dom sku skrubba en. Och skrubba, det gjorde dom kan jag lova! Höll på dö när han skrubba över fötterna, kittlades som satan! Men efter den fick man lent skum över sig och det var så skönt! Sen var det dags för massage. Väldigt speciell massage, han nöp tag i ryggskinne på mig och då knäcktes någonting i ryggraden på mej. Jäävulskt skumt, men ja lovar de var så!

Efter det kände man sig otroligt fräsch och pigg på nå vis.

ˆ

På tal om nå helt annat, vi har ju väldigt mkt skyltar i Sverige. Om man tänker efter. Men i Turkiet, där har dom max 3 och den här var den vi såg mest.

..som förmodligen betyder STOP. Annars inga hastighetsskyltar eller nånting :P

Dagen efter Hamam var det var att steka på. Som tur var vi bra på att smörja in oss, så vi brände oss aldrig så riktigt mkt.

Vid middagen igen. Så vacker vy!

Här också! Liiike ♥

ˆ

Bleka och trötta steg vi upp kl 5 och begav oss iväg med flyge

Men vi var väldigt exalterade!

Haha, så jävulskt ful, men som tur är gör jag iaf till mig ;) men de trodde inte Johan på :P

Haha flugan som lyckades komma in i planet innan vi drog iväg. Han hade nog aldrig flyge så högt i hele sitt liv!

Väl framme på Arlanda. Bara en resa kvar till värmen!

Gubben var trött..

..sen vart Sandra också de!

Hejdå Sverigee!

ˆ

Johan varderade sömnen :P

Väldigt mäktigt! Snö på topparna, det hade vi inte förväntat oss :P

Äntligen framme i Turkiet!

Och så var det bara att slita fram shortsen och slänga av sig jeansen, för jävlar va de var varmt!

Häftiga berg. Ja, vi har mkt bilder på berg...

Och så efter 2 timmars bilresande från Antalya till Alanya, så var vi framme på hotellet. Det var lite stressigt, eftersom han som stog i receptionen (han frågade föresten om det verkligen var jag på pass-fotot.. Haha förmodligen, eftersom jag flygit från lixom Sverige å hit, skulle inte vara så passande med ett fejkat pass :P) han ville iaf att vi skulle skynda oss upp till käket innan vi sku gå till rummet, eftersom middagen stängde om 5 minuter. Så det var bara att kasta sig 5 våningar upp och ta mat. Väl på plats fick vi en underbar vy!

Trädgården precis nedanför hotellet.

Man ser inte så jättebra, men det var iaf otroligt vackert.

ˆ

Precis när vi satt där och njöt av mat och utsikt, kom en servitör och började snacka med oss på tyska. Vi hejdade honom och sa "we only speak english" och log lite snällt. Då fortsatte han prata tyska som om vi inte sagt något. Vi försökte ju förstå så gått vi kunde, men de var inte så lätt :P så efter det var det väldigt konstig och pinsam stämning mellan oss och honom. Vi kallade han för Allan.

ˆ

Men Allan eller ingen Allan spela ingen roll, det var skönt att vara framme och väl på hotellrummet så la vi oss i sängen, typ stensomna. Sen var det bara 13 dagar kvar ;)

ˆ

Nu är jag hemma efter en otroligt härlig resa med min älskade pojkvän! Jag ska lägga upp alla de 10000 bilder vi har tagit ( :P ), men en bildbomb på bloggn blir de nog inte förrns imorrn kanske.

ˆ

Är nu sjukligt trött. Eller inte trött, men mer slö! Jag är faktiskt lite sugen på att fara på gymmet :P haha!

Jo, för att jag har förmodligen gått upp minst 20 kg under resan! Haha näe inte riktigt, men som vi har överbelastat våra stackars magar med mat, glass, chips å framförallt...: efterrätter! ..så känns det inte riktigt som det ska i kroppen. Jo, de fanns ett gym på hotellet och jag fick ändå 5 pass, men det gjorde jag mest för samvetets skull! Har jag tränat en halvtimme och svettats som en jävla gris, då kan jag äta den där efterrätten ;) höhö. Men sen kändes det jävligt skönt att träna en stund ibland också. Inte direkt mest för ett försök av kroppens underhållning kanske, men mest för psyket, eftersom jag gillar verkligen att träna.

Men som sagt, så tycker både jag och Johan att är man på semester måste man fan få unna sig och inte alltid hålla igen! Sen behöver man inte trycka i sig chips VARJE kväll, bara varannan ;) ämen get it. Tror att min kropp fick en smärre chock av allt detta övergödandet. Och värmen!

ˆ

Men vilken jävla värme vi haft! Första kvällen var ju som att stiga in i en inte fullt gående bastu, men fanimej nästintill! Och eftersom det var den typ av människor som bodde på hotellet, förstod man ju varför de inte hade satsats lite extra på gymmet :P och ac:n hade förmodligen inte stått på nå mkt innan vi kom dit, så ja, man svettades NANTING!

ˆ

Oj, men va hände nu då? Ja fastnade lite vid min kära dator! Har ärligt talat inte saknat den. Jo, ibland när Johan suttit med hans iphone, men då har jag fått kolla mejl och så efteråt :) så datorn har jag ändå klarat mig bra utan. Men det blir väl alltid så när man kommer tillbaka och inser hur mkt som man kan och vill titta på!

ˆ

Iaf ska jag inte slösa på ord. Håller på att lägga upp bilderna från kameran.. Har knappt fattat hur mkt bilder vi tagit! Men jag inser nu att vi fan har varenda sekund förfan på bild! Haha! Men sånt är ändå roligt. Hellre de, än att inse att jävlar va lite bilder vi tog. Haha, hade varit lite smått jobbigt.

ˆ

Nej, nu jävlar ska jag fan sova. He blev inge gym, men imorgon ska he köttas på, kanske på gymme, men iaf pole! LÄNGTAAAR!

Men jag tänker verkligen inte vara negativ, det kan jag vara nån annangång, int några timmar bort från värmen.. OJ, så skönt det ska bli!

Kommer kanske känna en lätt saknan (?) av stången, men jag kunde faktiskt inte ta med den ;) sen tror jag också att vi kommer ha de så skönt att jag inte kommer att tänka så mkt på det.

ˆ

Jag önskar iaf mig själv och min älskling en jääävulskt trevlig resa! Vi ses om 2 veckor ;)

ˆ

ˆ

Det låter ju nu som att det var jättehemskt, hur föräldrar nånsin kan låta sina barn gå på nått sådant. Haha å ja, de va väl inge roligt för mig å brorsan, men ja lovar dom andra kidsen såg ut å ha kul!

Men jag tänker inte fara på nån jäkla delfinklubb den här gången iaf ;P kanske Johan blir less på mig och få för sig att skicka mig sista veckan på Delfinklubben. Hahah kan vi ju hoppas att jag förstår lite bättre vad dom säger då ;P

ˆ

Den här stackars kiden blev också tvingad till något sånthär.

När jag fick höra att hela min familj skulle upp till Hemavan under påskhelgen,
var jag inte sen med att boka en plats i bilen upp åt mig själv.

Så min Hemavan-vistelse var inte slut!


Det var jättefint väder och med skotran åkte vi upp till en sjö vid masten och bara njöt av värmen.

Hahah nej, inte bara.

Jag har inget skoterkörkort
(fucking me)
så om jag vill köra och polisen får tag på mig, ryker mitt körkort och det blir väldigt otrevligt.
Men,
farsar har ju nyligen skaffat en ny värsting-skoter,
så självklart ville jag prova köra den.

Nere vid byn hade vi stött på polisen 3 ggr.
Men jag frågade om farsan trodde att de skulle komma dit upp där vi var,
men det trodde han inte.
Så jag slängde mig upp på skotern, vände och brände iväg på sjön.
Vände när jag kom lite längre bort och brände tillbaka.
Väl tillbaka såg jag farsan och morsan vinka med armarna.
Farsan ropade POLISEN! och HOPPA AV FÖR HELVETTE! så självklart gjorde jag det.
Men det var ingen fara på taket.
Det visade sig att direkt jag hade vänt och skulle köra iväg hade poliserna kommit brummande efter samma spår som jag körde. Mamma hade nästintill fått hjärtatack och sett mitt körkort ryka och allt.
Men när jag kom tillbaka ensam och ovetandes kände de sig lite lugnare.
Jag hade inte ens sett poliserna. Jag fattade ingenting.
Så jag hade en hyfsad jävla tur!

Efter det såg vi inte en enda polisskoter, men vi besämde ändå att jag inte skulle köra nått mer.

Men morsan ville prova Gröngölingen och tog farsans hjälm.


Medans mamma var borta satt killen och farsan på Blåmesen och myste på.

Så jag fick hela underlaget och hela renskinnet för mig själv.

Niiize.

Sedan blev det bus för fulla muggar.

Tackling!

Yeah.

Haha Tobias jagade farsan runt runt överallt och gjorde allt farsan gjorde.
Men då när han skulle springa förbi mig och mot skotern, var det plötslig djupsnö och Tobias ramlade handlöst.
Det såg så himla roligt ut.

Sen skulle han såklart spöa farsan.

Haha.

Efter ett tag kom mamma tillbaka och berättade att hon hade sett Bäcklunds och gänget som satt också på sjön, bara på andra sidan en kulle. Hon hade tänkt att hon kanske inte skulle märkas bland de 20 människorna,
eftersom oftast brukar de ha nått för sig, typ laga mat eller nått.
Men nu satt de och solade, alla vända mot sjön såklart.
Så med mammas fart hade hon brummat in och de hade alla sett henne.
Men ett litet skämtsamt skratt sa hon "Haha, det är inte Micke!"
Som att de skulle bli lurade av samma skoter och samma hjälm som han har.
De skrattade också lite och svarade "Aa, vi såg det på.. hållningen!"
Haha om hållning är fart, så kunde jag förstått det ;)


På måndagen åkte jag och mamma lite slalom.
Ganska härligt!

Ja, förutom när jag och en annan tjej i backen höll på att bli nerkörda av 2 idioter.

Jag och mamma stannade i backen (observera väl synliga) och lät några åka förbi oss, varav en tjej som var nybörjare på telemark. Sen såg vi ett rätt stort gäng komma åkandes, så vi besämde oss för att dra iväg.
Skulle just med ganska stor marginal svänga förbi den där telemarkstjejen, då jag känner hur en rödjacka sveper förbi och nästan på mina skidor. Jag hinner knappt uppfatta vad som hände, men jag ser i ögonvrån hur den andra röda jackan sveper förbi telemarkstjejen på andra sidan. Han åker så fort att hon ramlar.
Jag blev tvungen att stanna upp, fatta vad som hände och skrika efter dom.

Jag tittade på tjejen. Hon såg lite skraj ut, men samtidigt som lite som att det inte var hennes fel att ramla.
Jag hinner bara fatta ett beslut och det är att åka efter dom.
Jag laddar och ser de långt borta. De åker rätt bra, hoppar och åker baklänges. Men plötsligt stannar de och jag känner glad, men samtidigt så jävla ilsken.
Åker till dem och frågar lite argt, men ändå lugnt
"Vet ni hur nära ni var på att åka omkull jag och en till tjej där uppe?"
Jag vet inte riktigt var för reaktion jag hade väntat mig.
Men inte den jag fick iaf.
"Hahah vadåå näeee?"
Ingen som helst respekt i backen. De kunde inte ens förstå att de gjort fel.
Det gjorde mig om möjligt ännu mer förbannad.
"Jo, ni höll fan på åka på våra skidor, så nära var ni"
De tittade på varan lite skämtsamt och verkade inte bry sig de minsta.
"Det var t.o.m. en tjej som ramlade där uppe för att ni åkte så jävla nära henne"
"Ööe vadåå, vi såg inte någon som ramla"
I samma veva kom en tjej till och stannade brevid oss.
Hon verkade vara deras kompis, för hon sa
"Näee, jag såg ingen som ramlade"
Då kände jag ilska, men jag blev tvungen att behärska mig.
"Näe, men det var det! Så jävlar tänk på det nästa gång."
Sen åkte jag iväg.
"Öööhh...!" ropade det efter mig som om jag var en surfitta.
Och det kanske jag var, men jag tror inte att de någonsin har blivit tillsagda.
För jag fick en känsla av omogenhet och lite mållöshet.
Och lite som att de skämdes, fast inte ville visa det och verkade obrydda istället.
Men jag känner att jag hellre är en surfitta i det smamanhanget, än har 2 brutna ben.


Haha vi körde glasses-style i puklbacken vid stugan.

På tisdagen åkte vi därifrån.
Jag hade lite blandade känslor.
Det skulle bli skönt att få träffa Johan igen.
Och det skulle bli skönt att slippa den otrevliga stämningen vi fick i stugan efter ett rejält bråk mellan morsan och farsan om egentligen värdelösa saker.
Men jag kunde då inte fatta att det skulle förmodligen komma att dröja ett år ungefär innan jag åker upp dit igen.
Och jag kan fortfarande inte fatta det.
Känns förjävla trist måste jag säga.
Men just nu finns det inte så mkt jag kan göra åt saken tyvär.


♥

Sista dagen..
Vem känner för att åka hem från underbara fjällen?
Inte gjorde då jag det.


Och ska jag vara ärlig tror jag Johan inte ville det heller ;)
Han hittade ett 3:dje mkt vackert par solbrillor.


Måndagen bjöd inte på fullt lika fint väder som söndagen,
men man ser ändå hur solen lyser igen några moln över fjällen.

Och nu ska hemligeheten som killarna planerade dagen innan avslöjas!

Här är de på väg och tar sats..

Här börjar de staka för att få så mkt fart som möjligt.

Och här bestämmer de sig för att ta av sig skidorna.

Ja, de ska alltså gå upp för Jungfruvårtan, som är 1247 m.ö.h.
För att sedan åka ner.
Det är ganska långt..

Jag och Carro åkte ner, satte oss i Kattungen en stund och åkte upp.
Då undrade vi vars de var ungefär.
Kanske lite drygt halvvägs.
Men chocken blev det när de var längst upp!
De hade typ knappt gått en halvtimme.
Sen berättade dom att en telemarkare hade gått upp, nästan förföjt dem,
så de ville väl inte komma efter honom.
Vi väntade på att de skulle åka ner, men det visade sig att vi skulle hinna minst 3 åk till..

Här försökte jag peka ungefär vars de var.
Jag såg verkligen ingenting i kameran och gav ett tappert försök att visa med fingret.
Men det gick väl sådär.
Om tittar snett upp till vänster om fingret, så ser man en rätt stor prick.
Ovanför den är dom.

Här är de på väg ner.
Telemarkarn hade redan begett sig.
Såg ut att vara hyffsat kallt där,
då det var jävligt kallt "nere" vid toppen av kungsliften.

Vi åkte ner för att möta dem vid Glidarn, men på vägen såg vi en fjällämmel.

I Kungsliften på vägen upp hade Carro hojtat till och tyckt hon sett en råtta.
Haha men det var ju bara den där söta saken.
Stor som en tennisboll ungefär och INTE som ett bowling-klot.

Samtidigt som jag stog och fotade lämmeln, så stog 2 killar några 100 meter nedanför och skrek.
Det hörde dock inte vi då, men ju längre ner vi kom desto mer hörde vi att de skrek.
Jag såg Jocke stå på spåret och vinkade hejvilt med stavarna.
Jag hörde inte inte vad han skrek, men det enda logiska jag fick fram ur min hjärna var detta
"Igår laddade killarna järnet för att få sina egna spår längst ut från själva åk-spåret.
Ja, det ska jag knäcka!"
Och jag började ladda med fart.
Men,
då kom jag ungefär 20 m från Jocke och jag såg att han inte alls menade att jag skulle knäcka nå spår.
Han pekade upp mot spåret de hade kommit ifrån och ropade "HANDSKEN!"
Då förstog jag.
Men då var det lite försent.
Carro hade dock hört det lite tidigare och var mkt högre upp än vad jag var, så Jocke sa åt henne att klättra/gå/plumsa igenom djupsnö för att ta sig upp dit handsken var.
Jag såg en liten, liten prick uppe på ett krön.
Jag ville inte tro mina ögon, men det var sant.
Den lilla pricken långt där borta var handsken.
Jag åkte bort till Johan som stog nästan bort vid Glidarn.
VI fick oss då ett och skadeglatt skratt.

De där 2 små prickarna, var Jocke och Carro.
Det var så roligt, för att Carro var ju redan på väg, men då började Jocke klättra efter henne.
Varför han nu skulle göra det i onödan, men det var väl för att visa lite snällhet och anstränga sig han också :P
Haha det var en rolig syn,
men jag gissar att det inte var fullt så roligt för de andra paret.

Johan förklarade sen hur han knappt såg någonting med sina genomskinliga och repiga glasögon.
Han tittade ut över fjällen och konstaterade att allt var vitt.
Det var ju inte lika fint väder som gårdagen, utan mulet och lite trist.
Så det gör ju att man blir snöblind lätt.

Efter en stund kom den första slitna krigaren.

Hon var rätt less.
Sen kom den andra.

"Hur less är du?"
"JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS!"
Hahaha.

Efter det åkte vi ner och fikade.

Johan fick låna mina brillor ett tag, han var ursöt i dom.

Självklart var det dags att hoppa lite efter fiket.
Jag var den som skulle hoppa först och eftersom killarna hade hoppat och laddad järnet, varför skulle inte jag kunna göra det då?
Så jag laddade enda upp från början av backen.
Bestämde mig för att jag inte skulle bromsa eller svänga.
Kände i hoppet att det gick lite fort va..
Men i luften att det kunde gå bra.
Men det gjorde det inte, utan jag tappade hela kroppen, flög bakåt och slog bakhuvudet som satan i backen.
Jag visste att jag måste titta upp hur förvirrad jag än var.
Och när jag för huvudet uppåt ser jag att jag störtar mot det andra hoppet.
Det enda jag tänkte på var att jag måste svänga, för annars dör jag.
Jag lyckas svänga av, men far ut i hårtsnö och klumpar och typ en stor grop.
Jag låg ner en stund och kände huvudet dunka.
Men jag minns iaf allt, så det var ingen fara.

Efter det hoppade jag inget.
Men killarna gjorde det däremot.

Haha det ser ut som Jocke ska slå i skidspetsen och slå på näsan.

Men han lyckas iaf landa. Hahah.

Tyvär tog kamera-minnet slut här så jag fick ingen bra film på Johan när han skulle hoppa.
Eller jo, man kan se hoppet, men det går inte att ta en bild därifrån.
Så i får en ansats-bild ist ;) med rätt mkt bakåtvikt...

Vid Centrumliften var det 2 gigantiska hopp.
De hade vi provat någon dag tidigare bara för att.
Carro åkte före mig och jag såg hur hon satte sig efter hoppet, men lyckades ändå ta sig ner, så jag satsade.
Lyckades inte få en bra fart, så landade ovanpå hoppet som Carro och där är det jävligt hårt.
Så jag tappade all styrka i benen och dunsade ner.
Men lyckades ändå ta mig ner.
Höll verkligen på att skratta ihjäl mig efteråt.
Det var precis som att hela kroppen tryckts ihop och att knäna satt uppe vid axlarna och hjärtat nere i fötterna.
Och så kände jag hur det pirrade i armarna, axlarna och bröstet ett bra tag efteråt.
Så vi fick oss en smäll allt.

Idag skulle Jocke klara det utan att ramla som han hade gjort tidigare.

Och han klarade det faktiskt.

Vid 4-tiden då de mesta stängde, bestämde vi oss för att börja rulla därifrån.
Oj, så tungt det kändes.
Men alla var upphängda, nersläppta och lite överkörda också,
så det kanske var bäst så.

Johan och Jocke hade nån lek att vinka till alla bilar som körde förbi.

Vi stannade på Frasses i Lse.
Fina google-brännor de hade ;)

En fantastisk resa!
Jag tvekar inte att få uppleva den igen,
för det var verkligen hur kul som helst.
♥

Vaknade upp med ont i skallen..
Ville inte titta ut genom fönstret.
Såg att det var ljust så fick lov att göra det ändå.
Damn.
Det var riktigt med sol.
Visst, hur härligt som helst,
men just då hade jag hellre sovit några timmar längre.
De andra också.

Men eftersom det var sånt underbart väder passade jag på att ta några nästan lika underbara bilder.
Självklart gör ingen av dem något till rättvisa.
Men vad gör man.




Visst blir man lite småkär?
Jag älskar det iaf.

Vi passade på när det var fint väder att grilla.

Med långnagla, grillpinne och svartpeppar i högsta hugg,
blev det någon ordning på elden.
Samtidigt åkte killarna i länken, runt runt och hoppade i de 3 legendariska hoppen på sidan om.

Jocke laddar..

..och gör superman plötsligt.

Johan laddar...

..och gör ett väldigt stiligt hopp!

Johan tyckte det var gott!

Och de tyckte jag också...!
NAM!!

En kvart innan liftarna stängde
Vi skulle åka upp längst upp i kungsliften (den är rätt lång),
och kommer inte ens till 3:dje stolpen så tappar Jocke staven.
Här var jag lite less.
"Vad gör han?!" hann vi alla tänka.

Vi satte oss i en snödriva och njöt av solen.



Det var en helt otroligt dag!

Här planerar dom morgondagen...

Men vad de tänkt får vi se då.
Sen bar de av åt den omtyckte Glidarn!

Lite reklam för Head och Elan har väl ingen dött av ;)

Men det roligaste på hela dagen var nog Zilla-hanget.

Här var en rätt nervös kille.

Där släppar han alla spärrar..

Där undrar vi resten vad fan han tänker.

Där börjar bakåtvikten visa sin starkare sida.

Där sätter han sig på röven.

Där börjar kraschen.

Där inser man hur hög fart han haft, eftersom han åker ifrån molnet.

Där börjar han sakta in.

Där tar det nästan stopp.

Där kommer snömolnet ikapp honom.

Och där är vår fundering om han är död eller levande.

Men jo, fan han levde.
Och han hade benen hela också!

En jävligt rolig och härlig dag!

Andra dagen var inte fullt så fint väder som fredagen.
Vi åkte först i Tärna,
sen gjorde vi ett byte till Hemavan.

Började i Tärnaby..

..där Jocke gjorde en krasch som slutade med att han tappa skidan.
Och grejen med det var att skidan syntes inte..

så han klättra

å han grävde

å tillslut hittan!

Då laddade Johan.

Den laddningen slutade också med krasch!
Hahah.

På fredagen var det tävling i Anja-backen,
så idag när det var tävling i Ingemar istället, ville vi prova starttornet.

Ladda...

..och HOPP!


Och sen..

Om inte det ena hållet, så varför inte det andra..?
HAHAHA!

Så gav vi upp Tärna och begav oss till Hemavan.


I stugan vår hittade Johan ett par riktiga jävla vintersnöglasögon!

Haha, jag tycker inte att det ser ut som en levande därinne.


Haha, början av Hemavanbackarna.
Johan: "Men sku du in i trädet du också eller?!"
Jocke: "NEJ, men jag tänkte köra förbirej!!"

Vi hann inte med så länge i Hemavanbackarna på lördagen.

Men Johan lyckades hitta ännu ett par grymma glajjer i stugan.

Efteråt var det dags för lite dricka.
Vi hade ett helt kylskåp över till drickan, det var ganska kung ;)
Så för att komma igång lira vi en egen variant av ÖL-spelet.

Jag och Carro var dock strong nog att börja dricka redan vid maten.

Sen blev det försök till Salem ;]

Johans försök.

Jockes försök.

Sen hittades glajjerna igen och lite dans på det.

Haha motorsågsmassaken.

Goa gubbar.

Älskling blev full,
fast inte full av alkohol, utan av mat typ vad jag minns..
YEAH!

Hahah, han fick inte vila nå länge, Jocke var helt galen.

Johan: "ÄÄÄEEEH!!! Min mage.. huää.. *spyläte*
Jocke: "JAG MAGPUMPAAN!"
Sandra: "Hahahhaha!"
Johan: "..Jag spyr."

Vad hände och värför?
Ingen vet..
Bara att båda 2 gillare iaf ;)

Några flasker efter kan förklara saken.

Thanks for the memories.

Så var lördagen slut!

Jag vet inte vars jag ska börja!
Otroligt underbar resa,
så otrevligt att fara hem.
Eller inte otrevligt,
men jag hade ju hellre stannat.

Den 26 mars kl 06.00 var det tänkt att vi skulle fara.
Vi kom iväg 7 :P
Piggast kan man ju knappast säga att någon var,
dock var jag inte så jättetrött när jag väl tog mig upp.
Oftast blir jag så när jag vet att något riktigt roligt ska hända.

Enda från början av resan taggade Johan och Jocke jävlar.
De satte på sig sina solbrillor och dunkade dunkdunk.

Johan provade mina brillor också.


Det var så himla sjukt!
Hela vägen då vi for upp var grå och snöig.
Inte så jättekul väder.
Men kanske 3-4 mil innan Tärnaby,
då ser vi hur det längst bort mot fjällen börjar spricka upp och lysa upp.
Så när vi kommer in i Tärna,
då är det jättefint och härligt väder.

Dock de sista 2 milen hade vi den här tjockisen framför oss.

Den körde i 60 och gick aldrig att köra om.
Han kunde inte ens se att vi ville köra om och kanske svänga in på nån p-plats,
men ocket.


Äntligen framme!
Haha Johan :*

Längs vägen var jag lite orolig över att korgliften inte skulle gå,
eftersom det inte var så bra väder.
Men när vädret blev så underbart sen, så var det inga problem.

Så att åka korgliften var det första vi gjorde.

Det ser ut som att dom nuddar backen i krönet där!

"Haha, det där ser ut som ett gammalt starttorn!"
"Haha"
"..Men vafan, det ÄR ju de!"
Ganska kul.

Älskling väl uppe på toppen.

2 rätt nervösa, men nöjda killar.

Haha de satsade inte dåligt!
Johan drog ju kantställningen.
Tror dock att Jocke satsade liite för hårt...:

..för här grävde han en krater, samtidigt som han slog en volt framåt och stannade 5 meter bort.
Johan var ganska skadeglad ;)

Men Jocke var inte bitter!

Vi hittade även en puckeljävlapistbacke.
Här kämpar Johan att ta sig upp från en liten krash.

22 sekunder senare har han tagit sig upp och åker iväg
(lägg märke till de vita pjäxorna som i vanliga fall var svart),
samtidigt som Jocke laddar..

..och kraschar han också.

Efter en hård halvdag i backen,
gjorde vi kvällen med att basta i lägenheten och bara ha roligt.

Johan och jag rakade oss ;)
Hahah.


Cola-glaset, juice-glaset, kladd-glaset och ser-ut-som-en-drick-glaset.
Haha!

Så var fredagen slut.