Sandra

-18 grader.
Snön ligger som ett täcke över marken.
Inte ett moln på himlen.
och solen var på väg uppåt för att lysa upp vintern.
Det kunde med andra ord inte bli en vackrare dag för Rolf Boström.
Han skulle ha gillat det.

Begravnigar är alltid jobbiga,
oavsett vem det än är som gått bort.
För oftast när man går på begravningar,
är det ens nära som dött.
Men det är också något otroligt fint.

Farfar fick verkligen en perfekt begravning,
tror inte att den skulle kunna ha blivit bättre.

Klart det var jobbigt.
Det skär i en när man kommer in i kapellet och ser kistan där i mitten längst fram.
Och hundratals vackra blommor i ovanpå.
Blomkransar med sidenband där det står;
En sista hälsning
det är svårt att inte känna ett stort tryck över bröstet.

Tur nog delas inte sorgen av någon ensam.
Nästan hela kapellet var fyllt av sörgande människor,
några som jag aldrig sett förut.
Men det betyder endast att min farfar var omtyckt.
Han hade många vänner och stor släkt.
Och det betyder mest av allt.
Att han inte fick dö ensam.