Farfar

Tomt.
Men samtidigt så tugnt,
det sprängs innuti mig.
Som ett hårt slag mot hjärtat,
men ändå så overkligt.
Jag fattar ingenting.
Jag vet att det har hänt.
Men ingen,
absolut ingen kunde förbereda mig för detta.
Ändå kom det inte som en blixt från klar himmel.
Jag visste att det någongång skulle hända.
Men inte så snart,
jag kan inte förstå det.
För mig ligger han fortfarande i sängen där
och jag ska fara och hälsa poå honom.
Ta hans hand och krama om den.
Sitta brevid och titta på honom.
Vela säga att allt kommer att bli bra.
Men det kan jag inte längre.

Älskade farfar
09-12-07



Vi saknar dig!

Från och med morgon ska du få vila i frid
i Vindeln,
som du ville.

Kommentarer

Säg vad du tycker:

Namn:
Spara ditt namn?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0