Sandra

..trodde jag skulle bli en mysig, bekymmerslös dag.

Men hela min dag började med ett försök till vaknande i normal tid vid halv 11,
men steg upp förns vid kvart över 1.
Skulle på friidrot som vanligt kl 3 med Tobias
och vi brukar åka taxi dit.
I helgen så har dock lillen varit på Kärnan,
så jag skulle ta bilen till Nolia ist.
Farsan sku greja med volvon,
så jag skulle bli tvungen att ta goffe.
(Lill-golfen farsan köpte för inte så länge sedan,
mest för att Dempa ska övningsköra så mkt som möjligt,
och volvon är automat.
Räkna ut resten själv)

Jag såg kvällen innan att bilen var frostig
och skulle väl antagligen vara värre dagen efter,
men struntade i det och tänkte att det har ju gått förut på tidigare bilar.

Iaf,
så kom jag hem till mor och far i god tid,
14.34 för att vara exakt,
och tänkte att jag skulle iaf komma i tid tills Tobias taxi som kommer kl 14.55.

Jag kom till Nolia 15.05.

Allt detta p.g.a. vår söta bil som inte ens ville få in nyckeln i nyckellåset.

Helvettets eldar flammade om mig där jag stod och gjorde verkligen allt för att få in nyckeljäveln i låset.
Jag svor och kastade saker om mig, men inget hjälpte.
(För det brukar ju hjälpa..)

Jag såg volvon stå där,
varm och skön.
Men hur mkt jag än ville ta den, så visste jag att farsan skulle ha den.
Förbannad var jag över att den stod där,
men vad skulle jag göra?

Det enda alternativer som fanns kvar var att cykla.
Kaaalllt...
Så jag sprang hem,
drog på mig tights under så jag inte skulle förfrysa på vägen dit,
slet upp cykeln ur källarn
och trampade gärnet mot Nolia.
Tur nog var det inga dumjävlar på vägen,
så jag blev inte mer förbannad än vad jag var.
Förutom att jag svor en radda över att jag glömde någon mössa,
så det där med icke-förfrusning fanns inte.
Mina öron sved hela timmen inne i sporthallen.

Och ja, jag vill att det ska bli kallt så vi får någon snö,
men det finns ju gränser.



Vägen hem var lindrigare.
Men direkt jag kommer hem,
som om jag inte lider nog,
då ringer Radiotjänst.
IGEN.
Och han säger att jag har ett abonnemang och box från..
Com Hem
En iskall il strömmade genom kroppen och jag frågade mig själv vad jag gjort för fel.
"Eh, näe jag har sagt upp det abonnenmanget för typ en månad sen,
och om det står att det finns kvar,
då blir jag fan förbannad"
sa jag, tänkte att nu skulle han tacka för sitt.
Men icket.
Frågade om jag hade tv.
"Nej, jag har ingen tv"
Frågade om jag tänkte skaffa tv.
"Nej, jag tittar på tv hos mina föräldrar"
Då frågade han mig om mina föräldrar tänkt skaffa tv om åt mig till julklapp kanske.
Jag tänkte vafan, nu fåru ju för fan ge dig, gubbsatan.
"Nej, det tror jag väl inte"
"Jaha, så det finns ingen tv på önskelistan då kanske?"
frågade han.
MEN FÖR HELVETTE.
Det ska väl du skita fullständigt i, din jävel.
"Nej, det står massa andra saker på den"
Jävla as.
Jag blev så arg att jag skakade i kroppen.
Vad har han för rätt att fråga om sånt?
Usch vad ilsken jag var.



Efter lagt på och skulle skynda bort till Alladins,
slog jag huvudet i hatthyllan.
Då funderade faktiskt på om jag trampat på för många a-brunnar.

---

Alladins blir bara drygare och drygare att gå till och jobba.
2 timmar där är ungefär 5 timmar på Lottas.
Så taggen var ju inte direkt stor när jag lunkade dit.

Men då kom vändningen;
Johan och några kom dit för att käka pizza.
Det var en sådan otroligt lättnad av att bara få se honom,
även om det inte hade varit så länge sedan jag såg honom sist.
I fredags.

Jag kände hur dagen blev genast mkt bättre.

Vi skulle se New Moon på kvällen efter mitt jobb.
SHIT vad bra den var!
Den var bättre än 1:an,
även om den var riktigt bra den också.



Så,
jag fick en mysig första advent trots allt.
Tack älskling ♥