Sandra

När jag fick höra att hela min familj skulle upp till Hemavan under påskhelgen,
var jag inte sen med att boka en plats i bilen upp åt mig själv.

Så min Hemavan-vistelse var inte slut!


Det var jättefint väder och med skotran åkte vi upp till en sjö vid masten och bara njöt av värmen.

Hahah nej, inte bara.

Jag har inget skoterkörkort
(fucking me)
så om jag vill köra och polisen får tag på mig, ryker mitt körkort och det blir väldigt otrevligt.
Men,
farsar har ju nyligen skaffat en ny värsting-skoter,
så självklart ville jag prova köra den.

Nere vid byn hade vi stött på polisen 3 ggr.
Men jag frågade om farsan trodde att de skulle komma dit upp där vi var,
men det trodde han inte.
Så jag slängde mig upp på skotern, vände och brände iväg på sjön.
Vände när jag kom lite längre bort och brände tillbaka.
Väl tillbaka såg jag farsan och morsan vinka med armarna.
Farsan ropade POLISEN! och HOPPA AV FÖR HELVETTE! så självklart gjorde jag det.
Men det var ingen fara på taket.
Det visade sig att direkt jag hade vänt och skulle köra iväg hade poliserna kommit brummande efter samma spår som jag körde. Mamma hade nästintill fått hjärtatack och sett mitt körkort ryka och allt.
Men när jag kom tillbaka ensam och ovetandes kände de sig lite lugnare.
Jag hade inte ens sett poliserna. Jag fattade ingenting.
Så jag hade en hyfsad jävla tur!

Efter det såg vi inte en enda polisskoter, men vi besämde ändå att jag inte skulle köra nått mer.

Men morsan ville prova Gröngölingen och tog farsans hjälm.


Medans mamma var borta satt killen och farsan på Blåmesen och myste på.

Så jag fick hela underlaget och hela renskinnet för mig själv.

Niiize.

Sedan blev det bus för fulla muggar.

Tackling!

Yeah.

Haha Tobias jagade farsan runt runt överallt och gjorde allt farsan gjorde.
Men då när han skulle springa förbi mig och mot skotern, var det plötslig djupsnö och Tobias ramlade handlöst.
Det såg så himla roligt ut.

Sen skulle han såklart spöa farsan.

Haha.

Efter ett tag kom mamma tillbaka och berättade att hon hade sett Bäcklunds och gänget som satt också på sjön, bara på andra sidan en kulle. Hon hade tänkt att hon kanske inte skulle märkas bland de 20 människorna,
eftersom oftast brukar de ha nått för sig, typ laga mat eller nått.
Men nu satt de och solade, alla vända mot sjön såklart.
Så med mammas fart hade hon brummat in och de hade alla sett henne.
Men ett litet skämtsamt skratt sa hon "Haha, det är inte Micke!"
Som att de skulle bli lurade av samma skoter och samma hjälm som han har.
De skrattade också lite och svarade "Aa, vi såg det på.. hållningen!"
Haha om hållning är fart, så kunde jag förstått det ;)


På måndagen åkte jag och mamma lite slalom.
Ganska härligt!

Ja, förutom när jag och en annan tjej i backen höll på att bli nerkörda av 2 idioter.

Jag och mamma stannade i backen (observera väl synliga) och lät några åka förbi oss, varav en tjej som var nybörjare på telemark. Sen såg vi ett rätt stort gäng komma åkandes, så vi besämde oss för att dra iväg.
Skulle just med ganska stor marginal svänga förbi den där telemarkstjejen, då jag känner hur en rödjacka sveper förbi och nästan på mina skidor. Jag hinner knappt uppfatta vad som hände, men jag ser i ögonvrån hur den andra röda jackan sveper förbi telemarkstjejen på andra sidan. Han åker så fort att hon ramlar.
Jag blev tvungen att stanna upp, fatta vad som hände och skrika efter dom.

Jag tittade på tjejen. Hon såg lite skraj ut, men samtidigt som lite som att det inte var hennes fel att ramla.
Jag hinner bara fatta ett beslut och det är att åka efter dom.
Jag laddar och ser de långt borta. De åker rätt bra, hoppar och åker baklänges. Men plötsligt stannar de och jag känner glad, men samtidigt så jävla ilsken.
Åker till dem och frågar lite argt, men ändå lugnt
"Vet ni hur nära ni var på att åka omkull jag och en till tjej där uppe?"
Jag vet inte riktigt var för reaktion jag hade väntat mig.
Men inte den jag fick iaf.
"Hahah vadåå näeee?"
Ingen som helst respekt i backen. De kunde inte ens förstå att de gjort fel.
Det gjorde mig om möjligt ännu mer förbannad.
"Jo, ni höll fan på åka på våra skidor, så nära var ni"
De tittade på varan lite skämtsamt och verkade inte bry sig de minsta.
"Det var t.o.m. en tjej som ramlade där uppe för att ni åkte så jävla nära henne"
"Ööe vadåå, vi såg inte någon som ramla"
I samma veva kom en tjej till och stannade brevid oss.
Hon verkade vara deras kompis, för hon sa
"Näee, jag såg ingen som ramlade"
Då kände jag ilska, men jag blev tvungen att behärska mig.
"Näe, men det var det! Så jävlar tänk på det nästa gång."
Sen åkte jag iväg.
"Öööhh...!" ropade det efter mig som om jag var en surfitta.
Och det kanske jag var, men jag tror inte att de någonsin har blivit tillsagda.
För jag fick en känsla av omogenhet och lite mållöshet.
Och lite som att de skämdes, fast inte ville visa det och verkade obrydda istället.
Men jag känner att jag hellre är en surfitta i det smamanhanget, än har 2 brutna ben.


Haha vi körde glasses-style i puklbacken vid stugan.

På tisdagen åkte vi därifrån.
Jag hade lite blandade känslor.
Det skulle bli skönt att få träffa Johan igen.
Och det skulle bli skönt att slippa den otrevliga stämningen vi fick i stugan efter ett rejält bråk mellan morsan och farsan om egentligen värdelösa saker.
Men jag kunde då inte fatta att det skulle förmodligen komma att dröja ett år ungefär innan jag åker upp dit igen.
Och jag kan fortfarande inte fatta det.
Känns förjävla trist måste jag säga.
Men just nu finns det inte så mkt jag kan göra åt saken tyvär.


♥