Sandra

Det är inte okej..
Nu har jag insett hur mkt jag egentligen saknar dansprogrammet.
Att få dansa varje dag,
det var livet ju.

Och varför är det inte så nu då?

Jo,
för att jag var idiotisk nog att inte söka till ackis danslinje.
Men dock har jag ju så mkt annat jag vill också.
Inte bara dans.

Inte för att jag tror att jag skulle ha ångrat mig om jag gick danslinjen,
men jag hade kanske bara skjutit upp livet lite mer.
Jag vet att ska man bli något inom dansen och tjäna på den,
mer än kanske danslärare,
då måste man verkligen ha det i sig.
Det ska inte finnas något annat
och det är hårthårthårt.

Man kanske skulle lyckas om man väl vill det.
Annars är det ju bara roligt att dansa.
Men jag tänker ändå någonstans att jag vill ha det antingen eller.
Allt, eller inget.

Och så tänkte jag väl fram tills nu.
Liiite dans får man väl ändå ha.
Jag som varit dansare klarar inte av att inte dansa.
Ja,
jag dansar hemma nästan varje dag.
Men det är ju långt ifrån samma sak som att ta klass.

Det är inte rättvist.
Att det ska vara som det är,
att jag ska tänka som jag gör.

Jag börjar få åldersnoja..