Sandra

Jag brukar inte vara otaggad på dans,
det var typ ett år sen sist jag var det.
Men ikväll kände jag egentligen för att stanna hemma och sova istället.
Men jag brukar alltid tagga till innan,
så jag med all kraft reste mig ur soffan och konkade mig till hallen för att fara.
Då ser jag att jag fått ett sms och där står det att danslärarn är sjuk så klassen är inställd.
På nått sätt blir jag glad.
Men istället för att gå och lägga mig i soffan igen,
så bestämmer jag mig för att fara och träna med lite nya krafter.

Johans match började halv 8 och klockan 7 stog jag fortfarande på gymmet,
helt upptagen i min egna värld.
10 över tänkte jag att jag kanske sku fara,
ville duscha och sola efter.
Det skulle ju inte göra nånting om jag kom lite sent.
När jag kom hem efter en otroligt skön dusch och solning skulle jag bara göra mig i ordning,
men håret var inte på min sida,
så jag fick för mig att tvär-platta håret.
Jag fattar aldrig att mitt hår inte går att tvär-platta.

Så när jag for iväg var klockan kvart i 9.
Hehe.

Stressad som jag var halvt sprang jag och på vägen så bor ju morsan och farsan.
Så lånade mammas cykel för att det skulle gå lite fortare.
Mammas cykel har dock trådtunna däck,
så jag tror det nästan hade gått snabbare om jag gått.

Väl framme var det ju såklart paus inför sista perioden.
Och jag hade inte behövt stressa för 5 över där på vägen.
Men inte visste jag det.

Vindeln lirade bra mkt bättre än gårdagen.
3-1 till Teg blev det ändå,
så lite surt med förlust.
De hade faktiskt förtjänat en vinst nu tyck ja.

Efteråt visste jag inte om jag skulle vänta på Johan eller inte.
Erfarenheten säger att jag borde fara hem,
min älskling är inte snabbast i omklädningsrummet.
Men jag ville ändå träffa honom,
tänkte om han kanske skulle gå hem så kunde vi gå tillsammans.
Carro hade bil och sa att hon kunde skjussa hem mig om jag ville,
men hade ju morsans cykel så fick lov att tacka nej.
Det var så jävla kallt ute så jag svor en lång sång om att jag hade tagit cykeln,
som hade varit så jävla onödig.

När jag just hade tänkt fara kom Johan ut
och självklart skulle han få skjuss han.
Usch vad jag hatade den där cykeln just då.
För mina fötter hade redan hållit på att domna av kylan.

Men vad skulle jag göra?

For hem lämnade cykeln,
värmde mig en stund hos mamma och pappa,
såg lite OS
(Grattis Haag och Kalla föresten!!)
och sedan for jag till Johan.

Hade detta varit för 1 1/2 år sen,
hade jag aldrig gjort de där.
Men det var ändå värt på nå vis,
fick ju komma in i den jävulska värmen hos älskling sen
♥