Inte kul.

Jag och min familj var utomlands tillsammans.
De första dagarna var jag upptagen med massa saker,
så jag kunde inte vara ute på något vis.
Så sista dagen när jag skulle ut och sola
var jag alldeles likblek, medans min familj gick runt och var brunbrända.


Och de som inte hånade mig, blev arg och sa att jag borde sola.
Det var hemskt!

(Inte att vara utomlands såklart, det var awsome!)

Just efter det fick någon ett samtal om att våran bil stog lite ivägen för nån buss på parkeringen.
Och eftersom det var jag som kört,
så fick jag gå ner och fixa till den.
Hade ju kört den till och från Vindeln dagen innan,
så det var ganska logiskt.

Den enda vägen ner till parkeringen var en hiss,
men hissen hängde snett som om en lina gått av.
Dessutom var det tillfångatagna brottslingar inne också,
men vakten sa att det skulle gå bra.
Jävligt stabilt!
Och jag hatar att åka hiss.
Inte för att jag är rädd att den ska krascha,
utan för att jag blir så jävla yr efteråt.
Hela marken gungar under mig i en halvtimme efteråt.
Och det är bara på vägen upp.
Neråt är värre,
vilket jag brukar skippa och slänga mig ner för trapporna istället.



Tillbaka till sak-jävlar.

När jag skulle ställa till bilen var det typ 1000 bilar runtomkring som också skulle flytta på sig
och det var kaotiskt.
Tyckte ändå att jag hanterade situationen bra,
tills det dykte upp stora högar av sand och jag skulle inte köra in i en.
Självklart kör någon in i mig så bilen rusar upp och fastnar i den stora högen,
välter och rullar runt.
Hur mkt sand som helst överallt, krossad ruta med hål i.
Gud,
jag trodde jag sku dö när farsan kom för att se hur de gick.
Jag vet att i verkligheten skulle han skjuta och hänga mig 10 ggr om,
men nu blev han alldeles vit i ansiktet och sa så sansat som möjligt;
Det är lugnt.
Jag typ halvt grät,
eftersom det egentligen inte var mitt fel.

Bland de värsta mardrömmarna..

Du vet när man vaknar upp kallsvettig och helt förstörd.
Du är helt säker på att det just hänt,
men snart inser du att det bara var en mardröm.
Tur.
Men de värsta marddrömmarna kan ge psykiska ärr för livet..

Hahah.


Kommentarer

Säg vad du tycker:

Namn:
Spara ditt namn?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0