Vilken jobbkväll
Man slutar aldrig förvånas!
På Lottas tar vi alltid in menyerna kl. 10 och har ibland Lilla Menyn,
men oftast brukar det typ inte vara nån som käkar.
Och igår var det väldigt lugnt,
det var riktigt jävla lugnt faktiskt.
Men som saker att göra hela tiden,
så tiden stog som aldrig still.
Men iaf.
Vi hade plockat in menyerna för ganska längesen,
klockan var typ 20 över 10 eller nått sånt.
En cheeseburgare.
Alla tänkte vafan..? Vad är de här för dåre?
I varje fall så gjordes cheesen,
men när jag skulle servera den,
var inte killen där som skulle ha den.
Minst 20 minuter gick och vi blev mer och mer irriterad.
Men efter de där 20 minuterna så kom då killen som skulle ha den
och en i baren serverade honom.
När jag skulle plocka in hans tallrik vänder han sig om,
tittar på mig och frågar om han kan få beställa en öl.
Högröd i ansiktet och helt skakis på rösten
svarar jag som en maskin på automat att han tyvärr måste gå till baren och beställa.
Hade jag inte varit så van att svara så när gäster frågar,
hade jag nog knappast kunnat svara tror jag.
När jag bar in tallriken så insåg jag hur dum jag måste ha sett ut..
Men inte så konstigt egentligen.
För det var inte vem som helst som satt där!
Utan Benke i BouncE.
Den i BouncE jag ser mest upp till,
han är absolut grymmast i gruppen.
Fan att mina bilder från BouncE-summercamp är borta dock, hade en hel del..
I varje fall så var det jävligt coolt.
När jag kom ut från disken tittade han på mig som om han kände igen mig på nå vis så jag fick lov att säga "Tjena Benke" och han svarade "Tjena, har vi träffats nån gång förut eller?" typ.
Nu var jag fortfarande lite skakis, så jag minns inte ordagrant.
Men jag svarade "Nej, eller jo, jag har dansat för dig några ggr". Han "Jahaa, det var här uppe då? Fast det var jävligt längesen" Jag "Joo, det var på ackis, i Rosa Huset. Sen har jag varit på Bounce-SummerCamp också.." Han "Aa, jag tror nog att jag känner igen dig. Dansar du något nu för tiden då?" "Joo, jag gick dansagymnasiet.." osvosv.
Aa, det var rätt sjukt!
