Sandra

Jag har aldrig varit så nära att svimma som jag var idag.
Jo,
en gång, men det orsakades av en helt annan sak.
Det var så obehagligt att jag ville spy,
men samtidigt var det så roligt att jag ville hoppa av glädje!

Denna dag började med stress,
det hade tydligen blivit ett missförstånd mellan WOW och KII,
jag skulle ha varit med på genrepet igår.
Så just när jag skulle äta lunch bad de mig att komma till WOW lite tidigare och gå igenom gången.
Jag slängde i mig en panpizza och började gå dit.
Tänkte att jag kanske skulle hinna köpa nån frukt på Hemköp som är mittemot.

När jag kom dit satt de andra modellerna/dansarna där.
Jag kände att jag egentligen inte hade nån som helst koll alls på vad som skulle ske den här kvällen.
Då ropade någon "Sandra!" och det visade sig vara Elin, lillElin från min dansklass!
Så det var hon och hennes nya klass som skulle dansa på den här visningen.
Så himla kul!

Så var det dags för min håruppsättning.
Det tog en timme att krusa mitt hår!
Så när det var klart,
förstod jag att detta skulle förmodligen bli en lång dag.

Alla blev jättehäftiga.


Elin med sina lockar och den fina färgen!


Rebecka med fina lockar och lös fläta.


Jenny med blått underhår och småkruslockar.


Robyn-Lina med isblont hår och rosa lugg.
Hon hade nästan axellångt hår, men hon blev skitsnygg i shorty!

Sist,
men självklart inte minst..


JAG!

Från sidan:


Och bäst,
bakifrån:


Fick även blommor i håret:


Bilderna är tagna med min egen kamera,
vilken är sämst.
Mamma tog systemkameran så hon har bättre bilder som jag ska lägga upp sen.

Efter allt var klart med sminket och allt,
var det bara att vänta tills alla var klar så vi kunde åka upp till Sävargården.
(Vet inte varför den heter Sävargården när den ligger på Gammlia i stan)
Vi fick oss en sallad var som förmodligen var den godaste salladen jag ätit,
just för jag var så hungrig.

När vi tog oss iväg upp sen,
så kände jag paniken krypa fram.
Klockan var 6, en timme kvar alltså.
Jag visste inte ens hur jag skulle gå!
Och jag var slutfinishen lixom.
Chefen på WOW sa att jag skulle gå långsamt,
låten jag skulle gå till var också långsam så det skulle nog bli bra.
Men när jag pratade med en tjej från KII sa hon att jag skulle gå med power.
Förvirringen var total och jag visste inte hur jag skulle bära mig åt.
Alla var så uppslukad i sitt,
att jag försvann där nånstans.
Och mina skor som jag skulle ha,
var inte heller bestämt.
Så jag fick bara ta några nästan.

När det var ungefär 5 minuter kvar innan insläpp bestämde vi oss för att jag skulle gå långsamt ändå.
Hann aldrig prova gå ordentligt till musiken,
vilket höjde nivån på nervositeten drastiskt.

Så satte det igång.

Det var 2 delar och paus på 15 minuter emellan.
Jag skulle gå sist av allt,
så hela första akten,
hela mingel-pausen
och nästan hela andra akten
stog jag och väntade.

Det var trångt som satan där inne,
jag kunde inte hoppa runt och värma upp som jag normalt brukar kunna göra vid en dansföreställning.
Men nu var inte detta min dansföreställning.
Jag skulle ju bara gå en gång.
Men pressen ökade när jag hörde hur bra det gått för alla som for in och ut flera ggr.
Det var jobbigt.
Hade jag inte ätit så dåligt
och fått gå flera gånger
hade det nog gått bättre.
Men nu kände jag att direkt jag stod aldeles still,
så gungade rummet runt mig och jag var lite svimfärdig.
Jag fick tag på vatten och tillslut var det min tur.

Långsamt.

Andas!

Vingla inte för helvette.

Du ska gifta dig, se glad ut.

Ben, sluta skaka.

Nu är du klar, du klarade det.

..borde jag väl egentligen ha tänkt nu när jag tänker efter.
Men det var faktiskt helt blankt i skallen.
Det var när jag hade gått klart min runda och gick lite snabbare för att de andra skulle gå på led bakom mig,
då tänkte jag på hur glad jag var.

Detta var en upplevelse för livet!