Sandra

På lördag vid lunch ringde farsan, han var bakis :P så han tänkte om vi kunde åka till Vindeln lite senare istället för 12 som vi hade sagt dagen innan. Då tänkte jag "toppen!" hinner jag träna innan, så det blir ju perfekt. När jag kommer ut och ska gå till cykeln, är den inte där. Jag förlorar hjärnan en stund, tänker att om jag vänder bort huvudet och vänder tillbaka kanske den står där. Det gjorde den inte såklart. Men då börjar jag få tillbaka skallen. Det var då faans, jävla helvette osv..

Jag börjar förbrilt leta, den måste ju stå på ica. Det gjorde den inte. Den kanske står på träna? Nej, jag cyklade ju med den hem igår. Snart börjar jag inse att hoppet är ute. Cykeln är snodd. Och jag svor hela vägen från ica till träna, jag hade blivit drabbad av en förbannelse och jag var så jävla arg så jag visste inte vars jag skulle ta vägen.

Ilskan kokade. Men efter passet kändes det lite bättre och när farsan å brorsan sen kom å hämtade mig så lugnade jag ner mig lite. Och väl hos farmor bjöd hon på go-maten, så då vart de mesta bra igen. Det skulle lösa sig med cykel ändå.

Usch när man har vänt på dygns-rytm att man är uppe sent på nättren och vaknar sent, och så ska man ta sig upp för att vara i skogen kl halv 8 den här gången. (Ju senare det blir på året, ju senare börjar man jaga på dygnet, just för att solen gå upp så sent). Men det är iaf tidigt för mig. Eller egentligen är det inte att gå upp som är det jobbigaste, det är att somna tidigt. Så när vi skulle gå och lägga oss, blev jag så stressad för att jag visste att det tar lång tid för mig att somna. Och varken Tobias, farsan eller farmor snarkar rätt tyst när de väl kommit igång, så från början var det ett helvete. Men tillslut lyckades jag somna och vakna 5 minuter senare då väckarklockan ringde. Eller a, det var så de kändes.

Men det gick jävligt bra ändå, kände mig rätt pigg så de var bara roligt.

Dock fick vi varken se eller skjuta någon älg, det enda vi såg var en älghund som kom förbi och tiggde lite körv vilket han inte fick, men sen sprang iväg in i skogen.

Jag har alltid tänkt älghundar som jävligt ilskna djur som knappt kan umgås med människor och så var det väl förr i tiden. Men den här hunden var så himla gosig, han for direkt till farsan som stog upp och började vifta på svansen, nosade runt och var hur söt som helst. Tydligen en jävulskt duktig hund också. Efter en timme eller så, dök faktiskt hundägaren Lars upp och bad oss skjutsa honom till hans bil (vi hade vägpass). Och efter kanske en halvtimme efter farsan var tillbaka, kom hunden igen, fast från andra hållet, nosade runt en stund och gick sedan någon meter bort för att sedan lägga sig ner. Farsan var precis på väg att ropa till Lars, då han kom med bilen längs vägen. Det var precis som att hunden visste att husse skulle komma och la sig på sidan av vägen för att vänta på honom! Det var riktigt coolt att se :)

Det andra passet var också ett vägpass, men precis i en brant backe, så vi fick klättra. Det var inte lätt må jag säga. Tänk dig snö, en varm sol som legat på, och ojämn mark, plus att jag fick ge ofrivilligt stöd till lillbrorsan från min jacka. Hahah vilken syn!

Vad som måste ha sett ännu roligare ut var när vi skulle bege oss ner. Jag tror inte nån lyckades utan att halka nångång! Och tillslut såg jag Tobias bli så less på att inte ha nå fäste, att han bara satte sig ner och kana resten för att sen slänga sig upp på väggrenen! Eftersom jag var ovanför och såg alltihop så fick jag ju knappt nå fäste heller, mest för att jag höll verkligen på dö av skratt! Men det var verkligen till att hålla koll på kropp så man inge föll och slog sig.

Vi fick inte bli varse om nå älgar där heller. Men det gjorde inte så mkt, hade en jävulsk skön dag ändå! Solen lyste på, snön smälte och glittrade på träden och det var som om det var vår! Helt otroligt =) sen var det så himla roligt att umgås med min pappa och min bror.

Efter det stormade vi mot stan för att se min andra lillebror lira hockeymatch! Han har ju fått börja lira mkt nu i Lövens a-lag och det var första matchen vi, eller iaf jag sku få se. Dom vann mot Kalix med 6-0 och broder lirade väldigt bra! Så det var riktigt roligt att se :)

Sen efter det myste jag och Johan på hemma hos honom! Haha pizzahistorien... Kan vi ta en annan gång ;)