I fredagskväll bestämde jag mig för att bara ta det lugnt hemma i lägenheten. Soffpotatisen kom fram och tycktes som trivas :P det var rätt kallt, så jag funderade på att rädda min cykel genom att ställa in den i källarn där vi har ett cykelförråd. Skulle ändå inte ha den på ett tag, för vi skulle ju till Vindeln på lördagen. På nått sätt lyckades jag glömma bort att jag skulle göra det. Tyckte väl undermedvetet att det inte var särskilt viktigt.
På lördag vid lunch ringde farsan, han var bakis :P så han tänkte om vi kunde åka till Vindeln lite senare istället för 12 som vi hade sagt dagen innan. Då tänkte jag "toppen!" hinner jag träna innan, så det blir ju perfekt. När jag kommer ut och ska gå till cykeln, är den inte där. Jag förlorar hjärnan en stund, tänker att om jag vänder bort huvudet och vänder tillbaka kanske den står där. Det gjorde den inte såklart. Men då börjar jag få tillbaka skallen. Det var då faans, jävla helvette osv..
Jag börjar förbrilt leta, den måste ju stå på ica. Det gjorde den inte. Den kanske står på träna? Nej, jag cyklade ju med den hem igår. Snart börjar jag inse att hoppet är ute. Cykeln är snodd. Och jag svor hela vägen från ica till träna, jag hade blivit drabbad av en förbannelse och jag var så jävla arg så jag visste inte vars jag skulle ta vägen.
Ilskan kokade. Men efter passet kändes det lite bättre och när farsan å brorsan sen kom å hämtade mig så lugnade jag ner mig lite. Och väl hos farmor bjöd hon på go-maten, så då vart de mesta bra igen. Det skulle lösa sig med cykel ändå.
Usch när man har vänt på dygns-rytm att man är uppe sent på nättren och vaknar sent, och så ska man ta sig upp för att vara i skogen kl halv 8 den här gången. (Ju senare det blir på året, ju senare börjar man jaga på dygnet, just för att solen gå upp så sent). Men det är iaf tidigt för mig. Eller egentligen är det inte att gå upp som är det jobbigaste, det är att somna tidigt. Så när vi skulle gå och lägga oss, blev jag så stressad för att jag visste att det tar lång tid för mig att somna. Och varken Tobias, farsan eller farmor snarkar rätt tyst när de väl kommit igång, så från början var det ett helvete. Men tillslut lyckades jag somna och vakna 5 minuter senare då väckarklockan ringde. Eller a, det var så de kändes.
Men det gick jävligt bra ändå, kände mig rätt pigg så de var bara roligt.
Dock fick vi varken se eller skjuta någon älg, det enda vi såg var en älghund som kom förbi och tiggde lite körv vilket han inte fick, men sen sprang iväg in i skogen.
Jag har alltid tänkt älghundar som jävligt ilskna djur som knappt kan umgås med människor och så var det väl förr i tiden. Men den här hunden var så himla gosig, han for direkt till farsan som stog upp och började vifta på svansen, nosade runt och var hur söt som helst. Tydligen en jävulskt duktig hund också. Efter en timme eller så, dök faktiskt hundägaren Lars upp och bad oss skjutsa honom till hans bil (vi hade vägpass). Och efter kanske en halvtimme efter farsan var tillbaka, kom hunden igen, fast från andra hållet, nosade runt en stund och gick sedan någon meter bort för att sedan lägga sig ner. Farsan var precis på väg att ropa till Lars, då han kom med bilen längs vägen. Det var precis som att hunden visste att husse skulle komma och la sig på sidan av vägen för att vänta på honom! Det var riktigt coolt att se :)
Det andra passet var också ett vägpass, men precis i en brant backe, så vi fick klättra. Det var inte lätt må jag säga. Tänk dig snö, en varm sol som legat på, och ojämn mark, plus att jag fick ge ofrivilligt stöd till lillbrorsan från min jacka. Hahah vilken syn!
Vad som måste ha sett ännu roligare ut var när vi skulle bege oss ner. Jag tror inte nån lyckades utan att halka nångång! Och tillslut såg jag Tobias bli så less på att inte ha nå fäste, att han bara satte sig ner och kana resten för att sen slänga sig upp på väggrenen! Eftersom jag var ovanför och såg alltihop så fick jag ju knappt nå fäste heller, mest för att jag höll verkligen på dö av skratt! Men det var verkligen till att hålla koll på kropp så man inge föll och slog sig.
Vi fick inte bli varse om nå älgar där heller. Men det gjorde inte så mkt, hade en jävulsk skön dag ändå! Solen lyste på, snön smälte och glittrade på träden och det var som om det var vår! Helt otroligt =) sen var det så himla roligt att umgås med min pappa och min bror.
Efter det stormade vi mot stan för att se min andra lillebror lira hockeymatch! Han har ju fått börja lira mkt nu i Lövens a-lag och det var första matchen vi, eller iaf jag sku få se. Dom vann mot Kalix med 6-0 och broder lirade väldigt bra! Så det var riktigt roligt att se :)
Sen efter det myste jag och Johan på hemma hos honom! Haha pizzahistorien... Kan vi ta en annan gång ;)
Jag har ju glömt att berätta om min dag på MakeoverStudio! Sammanfattningsvis var det fantastiskt!
Jag tror det var en lördag som en kvinna ringde mig. Hon presenterade sig och sa att hon ringde från MakeoverStudio och att min vän Yrsa hade varit "Modell för en dag" hos dem och hade då skrivit upp mig på rekommendera-en-vän-listan. Hon frågade om jag var intresserad av att vara modell för en dag hos dem. Självklart svarade jag JA! Lät ju riktigt roligt.
Det började mindre kul. Jag hade nästan precis kommit hem från Sthlm och hade tankarna på så mkt annat. Visste att jag skulle ha med mig ca 3 ombyten, håret skulle jag få göra som jag ville och sminket skulle de fixa. Det var kl 12 på dagen egentligen, men hon ringde och frågade om jag kunde komma kl 14 ist, då det blev nån felbokning. Och det gick ju bra, skulle jag ju bara få mer tid att fixa. MEN! Tidsoptimist som jag är, så kom jag ju försent ändå och hon lät lite sur när hon ringde för att höra vars jag var. Det förstog jag också att hon blev. Så klantigt av mig.
Ja, iaf, så hittade jag ju knappt dit heller, jag var så stressad att jag gick fel. Och när jag kom till dörren som det stog "MakeoverStudio" på, var den låst. Men när jag äntligen kom ner till studion så verkade de ändå trevliga och glada. Så satte de mig direkt på sminkstolen och sa att vi låg lite efter. Men sminkningen gick smidigt, jag sa ungefär vad jag ville ha och så gjorde hon det.
En tjej från draggen var det som sminkade mig. Och när jag nämnde att jag själv gick dans på gymnasiet, så hade hon på nått vis redan förstått det, på kroppsspråket eller vad hon nu sa. Tycker verkligen att min danskropp har lämnat mig rätt mkt, men det kanske sitter i.
Och en till sak som var roligt var att de 2 riktiga fotomodeller som jag känner, min kusin Petter och min föredetta kollega Josefin, kände hon också.
Sen var det dags att fotas och killen frågade mig om jag var nervös nånting. Jag svarade ärligt nej, för de var jag inte heller. Hade jag haft tid på att tänka igenom allt de här hela veckan, så hade det kanske varit annorlunda, men nu hade jag haft så mkt innan att jag inte ens hunnit tänka på det. Jo lite såklart, men iaf så kändes det rätt bra att stå där med kameran uppe i nyllet. Han visade mig en bild bara efter några knäpp och man såg på kvalitén att de här kommer att bli riktigt bra bilder!
Sen bad han mig göra olika poser och det var så himla roligt! Han berömde mig och tyckte jag var jätteduktig (det försämrade ju inte direkt självförtroendet).
När jag var klar fick jag sitta ner och dricka kaffe en stund, för fotografen skulle bara välja ut de finaste bilderna och redigera dem. När kvinnan som ägde det hela såg bilderna verkade hon bli helt förtjust! Hon tyckte de var otroligt fina och att jag borde söka med dem :P Fotografen frågade t.o.m. om han fick använda någon bild i hans portfolio, vilket jag självklart sa ja till. Efter allt smicker och beröm promenerade jag stolt ut och kände att det var en dag jag inte skulle glömma i första taget!
För tillfället går det inte att lägga upp bilder, försökte igårkväll också, men det visade sig var omöjligt. Men ska lägga upp fler bilder från tagningen :)
För varje gång jag sätter mig här så får jag mer och mer ångest. Det tar som stopp och jag stänger helst ner hela sidan.
Jag tyckte det var rätt kul att skriva lite gran nångång ibland om vad jag har haft för mig. Lägga upp någon bild för att få det hela lite mer intressant.
Sen tror jag att det där med bilderna gjorde så jag sket i allt ist. Min digitalkamera har blivit döende och kameran på mobilen verkar ju alltid vara full. Och jag vet ju själv hur tråkigt ett inlägg är att läsa om det bara är dö-text. Men å andra sidan är det väl bara 1 i veckan som läser bloggen. Dvs jag själv.
Så nu tänkte jag sätta mig ner och skriva lite. Bara för skojs skull. Men jag vet inte vad jag ska skriva om!
Jag skulle kunna skriva om min sommar. Då kan jag titta tillbaka om några år och se vad som försegick sommaren 2010.
Men då återigen är det ju de här med bilderna. Inte ens jag vill väl läsa om en hel sommar och det inte innehåller några bilder!
Jag ska försöka så gott de går, så Sandra 25 år, ha lite förståelse för dig själv 5 år yngre..
Haha shit! Men jag måste få skylla lite på att mitt internet har krånglat en del. Fick det löst för inte så länge sen.
Vad har jag hunnit med?
Jo, Rix FM-festivalen, Yran och Nordic ROCK!
Lite partin, lite jobb, lite cirkus och lite dansföreställning. Fick dock inga bra bilder från föreställningen, men det kommer.. Och jag ska publicera bilder från Nordic Rock och cirkusen.
Inte bara på att vädret självklart ändras, det är ju ganska varmt typ varje dag. Och inte bara att snön är nästan helt borta, så jag slipper skotta jävla balkong.
Utan för att alla dessa snygga, underbara och fantastiska motorfordonen börjar rulla på vägarna.
Motorcyklar, bilar, ja allt.
Det är så vårigt! Och nu går man bara och längtar. Längtar, längtar, längtar.
Haha, jag vaknar nu kl halv 3 och inser att det skulle inte hänt riktigt.
Vid halv 11 tiden började jag bli väldigt trött, låg i soffan och jag har typ världens skönaste soffa. Jag slog av ljudet just under reklamen (började se en stund av Fantastic Four bara för att jag inte sett hela den) men jag vaknade några minuter över 12 och tänker "Oj, fan vad jag somna! A, jag går väl och lägger mig". Dock gick inte tankarna längre än till just bara tankar, för jag "råkade" vända på mig och vaknar nu halv 3 och förstår att det inte hade gått så bra.
Jag tror något satt i att jag visste att jag fick lov å gå och tvätta bort sminket, gå på toaletten och borsta tänderna, vilket var väldigt jobbigt just då. Så det resulterade till att min kropp strejkade lite..
Varför tro att man kan läsa en rakt igenom, när det enda som händer är att skämma ut sig. Tro att man står varandra nära och det är precis tvärtom. Det blir ju pinsamt! Och sen att behandla en som att den vore väldigt speciell. Och försök till alla jävla kramarna? Vafan äckligt. Och jag är inte trött eller lessen. Jag är bara så sjukt less på att vara där. Tro att en vet, men vet ingenting. Låt privatlivet vara. Och jag vill inte veta nått om dej heller. Varför förlita totalt sig på någon som inte ens bryr sig?
Nej, jag vill inte mera. Vet inte om det är värt det egentligen.
Nu har jag äntligen snart läst klart boken Ljudet av ditt hjärta.
Den är faktiskt riktigt bra. Eller från början tyckte jag att den var lite seg och jag hade inte riktigt orken att läsa. Men nu den senaste veckan/veckorna har jag läst 1 till 2 kapitel nästan varje kväll och nu är jag som sagt nästan klar.
Och igår fick jag veta att trailern till filmen har kommit ut! Jag har faktiskt aldrig läst en bok först och tittat på filmen sen. Läste Harry Potter och den flammande bägaren i 9:an, men hann bara knappt en 3:dje del innan jag såg filmen. Så det vart lite konstigt. Istället för att tycka att filmen var för avklippt, tyckte jag att boken var för dryg.
Så NU har jag gett mig fan på att läsa den innan filmen. Fast iförsig har jag ett bra tag på mig, eftersom den kommer ut på bio den 30 juni...
Hur illa jag än såg att han mådde, så var jag ändå jättetaggad på att supa. Sådär lite lätt efter jobbet klockan halv 3 på natten ;P Vilket jag inte gjorde, men man kan ju tagga någon annan helg!
För nästa helg firar jag och min älskling 1 år. Och det känns så himla bra!
Jag skjutsade Johan och Stefan på systemet, hämtade farsan på jobbet innan också, så han följde med. Eftersom att jag inte skulle köpa nånting hade jag inte ens en tanke på att ta med mig börs och legg. När vi skulle betala stog farsan först. Killen som satt där glömde ta betalt för ena flaskan som skulle kosta över 100 spänn och eftersom att priset blev 100 spänn lite drygt, så reagerade farsan på det och skämta till det lite och sa att det var en billig sprit de ;) Killen rörde inte en min och såg sur ut. Farsan fortsatte skämta lite, men han rörde inte en min. Sen var det Johans tur att betala och jag stog ju brevid honom. Då kom han på mig om legg. Då kom jag på hur dum jag var som inte hade tagit med det. Jag sa att jag skulle springa efter det, dock hade vi ju parkerat typ längst bort på parkeringen. Men jag kände väl att jag kanske inte hade nått större val.
När jag kom tillbaka mötte jag farsan, ensam. Han sa att int behöv du gå in å visa legg. Men sen ser jag genom fönstret att Johan och Stefan står därinne och väntar. Tydligen skulle inte dom få gå utan att jag visade legget, så jag gjorde det och killen måste ha fått sig en liten käftsmäll.
Ofta jag ens skulle följa med in om Johan skulle typ köpa ut åt mig. Och när jag var på väg att springa efter legget, kunde han väl förstå att jag var över 20 och säga att det ändå var lugnt. Men icket. Surjävel.
Sen i måndags har jag varit lite deppad över mitt hår. Det klipptes av för att det var trasigt och slitet. Jag vet att ett trasigt och slitet hår är inte fint, plus att det inte vill växa så mkt. Men själva formen på håret gjorde saken inte bättre. jag fick inte fram några lockar, allt kändes bara fel.
Men idag tvättade jag det och lät det vara precis som jag brukar, stylade det lite själv. Då kom självförtoendet tillbaka lite lätt. Det är ju fortfarande rätt kort, men nu syns det att det är MITT hår på nå vis.
Dessutom frågade jag vad de rekommenderade för hårinpackning för ett skadat hår som mitt, och valde mellan en ny de just fått in som var fuktgivande och Sassoon som de använt ett tag och skulle bygga upp håret och var fuktgivande också. Även om den nya luktade aningen godare, så kändes det bättre med Sassoon som de hade använt längre och de sa var uppbyggande. Så förhoppningsvis stärker den här hårinpackningen mitt hår, så nästa gång jag klipper mig, behöver de inte ta så mkt!
SÅ min snygga och dyra vän, hjälp mig att stärka mitt skadade hår så jag slipper raka av det!
Jag var ju smidigaste bruden igår. Jag var inte särskillt hungrig, så jag bestämde mig för att ta en majskolv. När jag kokat klart den skulle jag sätta in gafflarna i sidorna (alla vet väl hur svårt det kan vara). Jag tyckte för en sekund att det gick riktigt bra, så jag tittade upp på tv:n för att tvärtitta på programmet som var på. Vips så försvann majskolven från mitt grepp och i samma veva slängdes glastallriken bort och ner från bordet. Självklart sa det krasch. Och det var inte en liten en! Efter kraschet kunde jag svära på att det tystnades överallt och alla blickar riktades mot mig. Iaf på tv:n. Hade det varit folk på riktigt, hade jag ju dött av skam. Men så farligt var det inte nu. Det var bara 1000 bitar av glas över hela mitt golv och det var bara till å plocka upp det och sätta igång dammsugaren.
Jag och min familj var utomlands tillsammans. De första dagarna var jag upptagen med massa saker, så jag kunde inte vara ute på något vis. Så sista dagen när jag skulle ut och sola var jag alldeles likblek, medans min familj gick runt och var brunbrända.
Och de som inte hånade mig, blev arg och sa att jag borde sola. Det var hemskt!
(Inte att vara utomlands såklart, det var awsome!)
Just efter det fick någon ett samtal om att våran bil stog lite ivägen för nån buss på parkeringen. Och eftersom det var jag som kört, så fick jag gå ner och fixa till den. Hade ju kört den till och från Vindeln dagen innan, så det var ganska logiskt.
Den enda vägen ner till parkeringen var en hiss, men hissen hängde snett som om en lina gått av. Dessutom var det tillfångatagna brottslingar inne också, men vakten sa att det skulle gå bra. Jävligt stabilt! Och jag hatar att åka hiss. Inte för att jag är rädd att den ska krascha, utan för att jag blir så jävla yr efteråt. Hela marken gungar under mig i en halvtimme efteråt. Och det är bara på vägen upp. Neråt är värre, vilket jag brukar skippa och slänga mig ner för trapporna istället.
Tillbaka till sak-jävlar.
När jag skulle ställa till bilen var det typ 1000 bilar runtomkring som också skulle flytta på sig och det var kaotiskt. Tyckte ändå att jag hanterade situationen bra, tills det dykte upp stora högar av sand och jag skulle inte köra in i en. Självklart kör någon in i mig så bilen rusar upp och fastnar i den stora högen, välter och rullar runt. Hur mkt sand som helst överallt, krossad ruta med hål i. Gud, jag trodde jag sku dö när farsan kom för att se hur de gick. Jag vet att i verkligheten skulle han skjuta och hänga mig 10 ggr om, men nu blev han alldeles vit i ansiktet och sa så sansat som möjligt; Det är lugnt. Jag typ halvt grät, eftersom det egentligen inte var mitt fel.
Bland de värsta mardrömmarna..
Du vet när man vaknar upp kallsvettig och helt förstörd. Du är helt säker på att det just hänt, men snart inser du att det bara var en mardröm. Tur. Men de värsta marddrömmarna kan ge psykiska ärr för livet..
Fatta inga beslut på fastande mage. Bristen på ämnet serotonin kan göra dig oförnuftig och aggressiv.
Tänk att en enda liten signalmolekyl kan avgöra ditt beslut. Serotonin är ett viktigt signalämne som fyller flera funktioner i kroppen, inte minst i hjärnan. Ämnet är också nyckeln för god sömn, sexuell lust och aptit. Därför är det viktigt att äta på regelbundna tider.
Forskare har sedan länge studerat hur människan beter sig i brist på serotonin och ett exempel på det är en vetenskaplig undersökning där forskarna lät 20 försökspersoner spela ett så kallat ultimatumspel. Testpersonerna spelade på tom mage, men hälften fick en dryck före spelstart som ytterligare blockerade tillverkningen av serotonin i kroppen, medan de andra fick en dryck som gav tillverkningen en skjuts. Resultatet blev att de som hade brist på serotonin agerade mer irrationellt och tjurskalligt under spelet.
Fakta * Serotonin utnyttjas i flera olika system i människokroppen och är en viktig del för att hjärnan och mag-tarmkanalen ska fungera. * 90 procent av allt serotonin i kroppen finns i mag-tarmsystemet. * Serotonin är bland annat inblandat i sömn, vakenhet, aggressivitet, impulsivitet, aptit och sexuell lust.
När jag tävlade i slalom fick jag lära mig att i störlopp ska man, för att inte flyga åt helvete i hopp, göra sig stor innan hoppet och krypa ihop i hoppet för att dämpa.
Anja hade näst bästa tiden. Hon var nästan garanterad ett silver, men mycket kan ju hända. Och mycket hände.
Hon tappade höjd efter porten innan hoppet och försökte rätta till det, men istället fick hon bakåtvikt och tappade kontroll. Då kom hoppet.
Hade hon inte fått världens jävla bakåtvikt först, hade det kanske gått bra. Men nu flög Anja 60 meter.
Hon lyckades ändå landa helt okej, slog huvudet, men for in i porten som gjorde att hon slungades runt runt som en vante.
Det kanske mest sura var att detta hände just innan mål.
Man blev så chockad, för en sekund var jag helt säker på att det inte var Anja som snurrades runt, utan nån helt annan. Men det var hon och det skrek i kroppen lite. Förstå hennes knän! Hon har ju redan haft problem som fan med dem, och nu blev det såhär.
Rejält jävla mörbultad och blåslagen.
Men hon hade tur i oturen. Det kunde ha gått mkt mkt värre!
Men enligt Anders Pärson så är det ingen fara, utan en rejäl lårkaka och är lite stel.
